Somnade på bussen men vaknade i rätt tid för att kliva av.
Eftersom jag kommer hem vid 4, och det är mörkt halv 5 så är det vääldigt tajt med tid.
Både igår och idag har mamma varit jätte snäll och nästan fixat Sickan helt klart så jag bara har behövt att springa in och byta om och sen sticka iväg ut.
Idag blåste det massor, med betoning på massor.
Vi red Söderåkers första höger, början av vägen går mellan öppna åkrar och där blåste det rätt friskt.
Hade reflextäcket på "oss" så det fladdrade lite med vilket Sickan inte tyckte om, men hon var duktig ändå.

Eftersom det vart lite stressigt, blev jag rätt spänd, och det blev inte så bra när Sickan spände sig för att det blåste och var mörkt, och jag spände mig för att jag är mörkrädd och var stressad, hade ångest och höga prestationskrav.
MEN vi lyckades rida hela ridturen utan att bråka.
OCH i slutet av ridturen, när jag reflekterat tillräckligt många gånger på att jag spände mig, gjorde vi många ordentliga halter, jag andades med magen, och slappnade av. Då var det som någon skulle kastat magipulver över oss, för gud vad bra det gick sen. Och vad stolt jag kände mig över att jag lyckats rädda upp situationen.
Bra Louise.
Så början gick okej, mitten vart det spänt och slutet gick klockrent :)

Så, jag är nöjd.

Vi hade rätt mycket tempo på, öka och minska, men ett högt grundtempo då vi hade rätt bråttom, men för att försöka att inte stressa upp oss allt för mycket så la vi in övergångar och öka och minska, lite knepigt när Sickan var pigg också mitt upp på allt, OCH jag fick hem bettet idag, så jag provade att rida med det.Ja, det var mycket idag.


Jag ska utvärdera bettet lite längre fram när jag provade det i lite fler situationer så jag kan känna vad som är vad :)

Ne nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen rita lite kanske till bloggen på paint.

/Louise och Sickan

Ida kom med hem idag.
Mamma var snäll och hade borstat av hästarna och börjat sätta på benskydd och så,
så vi kunde snabbt göra klart dem och sen sticka iväg ut.
Det blir mörkt så HIMLA tidigt, jag kommer hem 4 med bussen, och 5 är det kolsvart :O

Red igenom Sickan lite igår på våran grusplan mest i skritt, mamma hjälpte oss, så det var bra med ett konditionspass idag.
Galopperade Dödspasset. Hade tempo och Sickan var rätt stark, red henne på hackamore.
Men hon var duktig ändå :)


Nu måste jag ut till stallet med Ida och Mocka

Titta vad duktig Sickan har blivit när det gäller lastning!

Ja,
brukar inte vara mer avancerat klädd än såhär.
Visst tycker jag om när det ser bra ut.
Men när man är hemma och rider och ingen ser, så är det bara funktionen som spelar roll.
Jacson marinblåa ridbyxor
Globen strumpor
Mountain Horse skor
Everest Jacka
H&M barn mössa ^^

Idag är det en tung dag,
jag är trött och känner mig hängig.
Ångesten är som ett stort åskmoln som hänger över mitt huvud och följer mig vart jag än går.
En sånhär dag när allt mest känns hopplöst.

Jag och mamma åkte hursomhelst med Sickan upp till ridhuset idag, vilket vi nästan aldrig gör. Men nu hoppas jag att vi kan komma igång.
Sickan är inte i världens bästa kondition så vi tog det rätt lugnt, mamma hjälpte mig att slappna av så jag kunde rida bättre.
Vi travade på volter i varierande storlekar,
gjorde bågar över ridhuset,
red olika saker hela tiden för att få Sickan engagerad.
Vi hade 3 små hinder som stod för sig, provade att travhoppa lite,
men Sickan var lite för trött för att bjuda ordentligt. Tog lite i galopp, men då kunde inte jag rida istället.
Låter som jag är jätte missnöjd, men det är jag faktiskt inte, det känndes ändå helt okej.
Sen travade vi av ett tag, mjukt och lugnt.
Men, jag känner mig för stor för Sickan,
och bara tanken på att måsta sälja henne
ger mig kännslan av att vika mig dubbel.
Hur ska jag någonsin kuna skilja mig från henne.
Det känns liksom omöjligt,
men Sickan borde ha någon liten ryttare som vill tävla och träna mer med henne, så hon får göra mer roliga saker.

Men vi får se hur allt blir,
det får tiden visa.

Nu är jag så trött så jag vet knappt vad jag heter,
har precis ätit middag och tänka just gå ut till stallet för att fixa det sista, mocka klart och så.
Kanske att jag skriver mer ikväll,
annars hörs vi i morgon :)

Hjälp mig.
Ska önska mig charles owen hjälmen i julklapp,
men vilken av dem tycker ni?




Vilken av dem tycker ni'?

Dagens ridpass.
Jag och Sickan red ut,
red kärringsunds turen.
Sadeln på idag och ett lite mer tempo pass.
Fokuserade framåt, I traven fick hon länga stegen medans vi jobbade mer samlat i galoppen, det blev så eftersom det känndes mest naturligt.
Hon var jätte duktig, med tanke på att vi var själva och det blev mörkt medans vi var ute.

Min och Sickans väg,
den har varit lång,
men jag slogs av förvåning när jag hittade några bilder från för ca 3 år sen, 
och nu nydligen.
Vilken utveckling :D


DÅ











NU :D
 

Hur man säkert vet att det är Sickan.
Hon har en fläck på underläppen.
Visst är det sött :D

Jag hamnade in på en jätte häftig sida,
som handlar om hästen.
Left Brain, eller Right Brain.

Sickan är Helt klart en Right Brain (höger hjärnhalva, reagerande)!

Ska berätta lite.

En typisk Right brain häst tänker inte utan reagerar först på sina instinkter.
Den är rädd, spänd och tar snabbt försvarsposition och är redo för flykt.
Blixtsnabb häst i reaktionsförmågan.


Egenskapar Right Brain

• Rädd/Nervös
• Självförsvar
• Reaktionsbenägen
• Känslig
• Osäker
• Skygg

Typiska teckan på Right Brain

• Stirrande blick
• spända muskler
• spänd nacke
• högt huvud
• kan inte stå still

När hästen går tillbaka från reagerande till tänkande (från right brain till left brain)
- blinkar hästen med ögonen
- rör öronen
- sänker huvudet och
- slickar läpparna.

Endorfiner produceras när adrenalinet avtar.

Till en början kanske man bara ser att den slickar läpparna, men snart lägger man även märket till dem andra recknen mer och mer.
(Obs, hästen gör inte alltid alla dessa tecken)

För att hjälpa hästen att gå tillbaka till Left Brain (tänkande) från sitt reaktionsbenägna "humör/stadie" kan du använda dig av

• Ryggning
• Sidvärtsrörelser
• Vändningar/lösgörande bakdel

Detta hjälper eftersom det inte är någon bra flyktteknik utan gör så att hästen måste tänka ner till sina fötter.
Hästen måste då lugna sig och påbörja tankeverksamheten igen.
- Det värsta du kan göra är att låta hästen röra sig framåt, framåt...


När en häst
- Bockar
- sparkar
- Biter eller
- Springer över dig etc.
kan den göra det antingen från
left Brain (= respektlöshet)
eller från
right brain
(=rädsla/självförsvar)

Nu är det ytterligare två kategorier som ska till

• Extrovert

eller

• Introver

Sickan är Extrovert

• Har hög energi
• Är snabb
• Har tendens att springa
• kämpar emot dig

Right brain Extrovert

Hästprofil

• Rädd/Nervös
• Självförsvar
• Reaktionsbenägen
• Känslig
• Osäker
• Skygg
• Framåt
• Snabb
• Tendens att springa
• Kämpar emot dig
• Spänd
• Kan inte stå stilla
• Hyperalert
• Överreagerar
• Högt huvud
• Impulsiv
• Panikartad

Positiva kännetecken

Ju merExtrema/medel kännetecknena är, desto mer prestations-/tävlingskvaliteter.


Svårigheter: Impulsiv, vill springa iväg.

Lösning:
Stanna i skritten och gör mycket vändningar, 180 grader
många volter/cirklar tills hästen är lugn.
Freestyleridning hjälper hästen att bli lugnare men du behöver ge den ansvar lite i taget annars känner den sig "bortkommen".
Koncentrerad ridning är väldigt utmanande för denna häst för att den känner klaustrofobi med för mycket kontakt.
Utveckla det väldigt långsamt.



Detta var alltså Sickan.
Mer information finns här :)

Ska köpa nya stövlar, för resten av pengarna jag har kvar efter att jag köpt sadeln,
sen är jag pank ;)

Men jag vet inte riktigt, jag har problem med för smala vader, hur tjock jag än blir, så är mina vader jätte smala, och det är jätte svårt att hitta ridstövlar som sitter bra.

Dem som jag hittat som sitter bäst är dem här:
Tretorn GT


vad tycker ni om dem?


Jag tycker också super mycket om
mountain horse supreme high rider
Men dem är lite för stora i vaden, får liksom ner handen en bra bit :/



Men nu vill jag höra vad ni tycker?

Jag tycker personligen att båda är snygga,
och tretorn skulle inte vara helt fel att ha,
men det är inte märket jag är ute efter,
utan snarare att dem ska sitta bra och vara bekväma och funktionella!

Var till Munstang för några helger sen och provade ut en sadel till Sickan.
Hennes rygg är helt omöjlig att hitta sadel till enligt dem flesta, mig själv och även han som hjälpte oss på mustang, men den var inte helt omöjlig,
bara lite extra svår.

Första sadeln Pär (han som jobbar där) tog fram till Sickan, var, förlåt mig,
men så fruktansvärt ful. Jag höll helt ärligt på att bryta ihop när pär sa att det kanske var den enda sadeln som skulle fungera.
Den var två nyanser av brunt, och så var det buffelskinn som var typ knottrigt på vissa ställen, men inte andra, och sen tror jag den va lite svart också, den var hur som helst inte i min stil, och så kräsen är jag inte, men där gick gränsen :/

Iallafall, Pär gick igenom hela sadel lagret, och jag provred ganska många faktiskt. Alla andra sadlar hade jag inget att invända mot utseendet, alla var kanske inte jätte snygga, men det var inte det som var det viktigaste.
Iallafall.
Jag provred flera olika märken,
hoppsadlar,
olika tum i säte,
1 juniorsadel
och flera andra.

En efter en var bara ett stort Nej, tills den näst sista sadeln, där både jag och Sickan trivdes, eller framför allt Sickan, grejen var väl att jag inte riktigt tyckte om den helt 100.
Så vi provred den sista som fanns, och den blev både jag och Sickan kära i :D
En Ideal, Impala.
Brun hoppsadel,
som passar Sickans
raka, korta och runda rygg,
med mellan manke, och små bogar.
Puh!

Dessutom var det ett vettigt pris på den, eller ja, det var lite under vad jag hade sparat ihop till, och det gjorde ju inget att det var åt det hållet :D


Cicornia och Zatyr i transporten




Jag och Sickan, Ida tog bild :)


Ida och Zatyr


Jag och Sickan på Mustang


Mustang


Transporten påväg hem :)


Nya sadeln
Ideal Impala

Jag och Sickan var på åkern idag igen.
Det känndes sådär, har lite problem att ställa och böja henne, och vi har ju inte heller tränat ordentligt på jätte länge. Och nu när jag inte heller äter ordentligt orkar jag mindre och tappar muskler vilket gör det ännu svårare.
Men vi jobbar på :)

Jag tittade på filmerna som Lillasyster filmade, och hittade en mängd olika konkreta saker att träna på.
- Jag måste räta upp mig,
- balansera upp mig bättre,
- våga rida henne frammåt och med ordning, sluta dalta,
- våga tänka mer uppåt frammåt.
O.s.v.

Det är så lätt att räkna upp saker man misslyckas med, eller inte lyckas med,
så bara därför tänker jag räkna upp minst lika många bra saker,
- Jag behöll lugnet
- Jag kämpade på fast det känndes lite motigt
- Jag var positiv med Sickan
- Jag gjorde mitt bästa.
- Jag vågade sätta mig bättre ner i sadeln.

När jag räknar upp det såhär, så känner jag mig inte lika dålig, jag lyckades faktiskt rätt bra ändå.

Det ser inte så bra ut som när
Becci och Tintin,
Lovisa och Mossan,
Lydia och Freddy,
Becca och Challe
och alla mina andra kompisar rider och tävlar.
Men det är just dethär jag måste sluta jämnföra mig med.
Jag kan inte jämnföra mig med alla, jag måste se vilka förutsättningar jag och Sickan har.
Vi måste jobba från där vi är.
Jag måste verkligen lära mig att fokusera på mig själv.
Och sen får jag tycka att mina kompisar är jätte duktiga, och glädjas åt dem.
Jag måste förstå att jag har en sjukdom som stoppar mig, att jag har en väldigt klurig häst, och att vi inte har tränat för tränare har gjort att vi inte kunat utvecklas på det sättet som vi hade gjort om vi tränat för tränare.
Vi är Här och Nu, och det måste jag landa i.



Lovisa ville ha en bild på min nya sadel,
Det är en Ideal, Impala, hoppsadel :)
en suddig snabb bild blev det

Efte åker passet var Sickan svettig, så hon fick ylle täcket på :)

Har just ätit middag, vilket betyder att jag är "lite" extra ångest laddad.
Innan middagen var jag och red Sickan, vi gick ner på åkern och jobbade lite. Det var länge sen :)
När man rider, så har alla människor olika fokus på olika saker.
Mitt fokus, när jag rider Sickan, är på mig själv.
Jag måste verkligen fokusera på mig själv till 100 % för att jag ska få förutsättning att klara av ridpasset.
Och för att ge Sickan rätt förutsättningar för att kuna göra det jag ber henne om.

Jag är svag psykiskt, och det är verkligen en sak jag jobbar med hela tiden.

Idag så började vi trava på en 8-volt, en helt simpel sak,
en övning som sitter i rygmärgen, så jag slipper fokusera på att byta varv, eller göra många saker samtidigt.
Istället fokuserar jag på mig själv.
Har jag båda fötterna jämnt i stigbyglarna?
Sitter jag på båda sittbenen?
Jag trampar ner hälarna och känner att jag har balans
Jag känner att benen är stadiga men avslappnade in mot Sickan
Jag tänker och känner efter hur jag har axlarna, är dem parallella, eller drar jag fram,upp,ner, bak någon eller båda axlarna.
Ber mig själv att komma ihåg att andas och slappna av, att ha tålamod när Sickan börjar trassla och gå upp med huvudet,
fyller på med is i magen,
känner efter hur jag har handen,
är den rätt vriden,
har jag den i lagom höjd, och lagom bredd.

Allt dethär, och mer liknande "fraser" repeterar jag gång på gång för mig själv när jag rider, för att bli medveten om hur jag och vad jag ger hästen för signaler.
Samtidigt känner jag efter hur hon går när jag gör det jag ska,
Om jag mjukar i inner handen och leder lite lätt, ja då följer hon (oftast) min rörelse,
tar jag hårt tag och leder lite snabbt och för hårt, så spjärnar Sickan imot, och då går ingenting!
Och det är där man måste se upp att man inte kommer in i den onda Cirkeln som resulterar i en spänd häst och ryttare, som är osams och där ingenting fungerar. Därför måste jag hela tiden vara medvetet om mitt tänkande och agerande, så jag hinner stoppa mig själv, och se till att jag behåller tålamodet.
Alltså, jag måste vara helt fokuserad på mig själv när jag rider Sickan, för att lyckas vara avslappnad och behålla tålamodet, och inverka rätt på hästen..

Ja, att rida Sickan låter som en hel vetenskap, och det trodde jag i början också, eftersom hon är så svår.
Men att rida Sickan, handlar nästan enbart om att känna efter hur hon rör sig, vad hon tänker, om hon är stressad eller trött, det krävs ett sammarbeta till 100 %.
Det är svårt, väldigt svårt.
Men när man väl får det att lyckas, så blir man lycklig!

Idag tror jag att jag faktiskt ska tömköra Sickan, det var ett tag sen jag gjorde det nu :)
Här var i Vintras :)

(gammal bild som sagt)