Har just ätit middag, vilket betyder att jag är "lite" extra ångest laddad.
Innan middagen var jag och red Sickan, vi gick ner på åkern och jobbade lite. Det var länge sen :)
När man rider, så har alla människor olika fokus på olika saker.
Mitt fokus, när jag rider Sickan, är på mig själv.
Jag måste verkligen fokusera på mig själv till 100 % för att jag ska få förutsättning att klara av ridpasset.
Och för att ge Sickan rätt förutsättningar för att kuna göra det jag ber henne om.

Jag är svag psykiskt, och det är verkligen en sak jag jobbar med hela tiden.

Idag så började vi trava på en 8-volt, en helt simpel sak,
en övning som sitter i rygmärgen, så jag slipper fokusera på att byta varv, eller göra många saker samtidigt.
Istället fokuserar jag på mig själv.
Har jag båda fötterna jämnt i stigbyglarna?
Sitter jag på båda sittbenen?
Jag trampar ner hälarna och känner att jag har balans
Jag känner att benen är stadiga men avslappnade in mot Sickan
Jag tänker och känner efter hur jag har axlarna, är dem parallella, eller drar jag fram,upp,ner, bak någon eller båda axlarna.
Ber mig själv att komma ihåg att andas och slappna av, att ha tålamod när Sickan börjar trassla och gå upp med huvudet,
fyller på med is i magen,
känner efter hur jag har handen,
är den rätt vriden,
har jag den i lagom höjd, och lagom bredd.

Allt dethär, och mer liknande "fraser" repeterar jag gång på gång för mig själv när jag rider, för att bli medveten om hur jag och vad jag ger hästen för signaler.
Samtidigt känner jag efter hur hon går när jag gör det jag ska,
Om jag mjukar i inner handen och leder lite lätt, ja då följer hon (oftast) min rörelse,
tar jag hårt tag och leder lite snabbt och för hårt, så spjärnar Sickan imot, och då går ingenting!
Och det är där man måste se upp att man inte kommer in i den onda Cirkeln som resulterar i en spänd häst och ryttare, som är osams och där ingenting fungerar. Därför måste jag hela tiden vara medvetet om mitt tänkande och agerande, så jag hinner stoppa mig själv, och se till att jag behåller tålamodet.
Alltså, jag måste vara helt fokuserad på mig själv när jag rider Sickan, för att lyckas vara avslappnad och behålla tålamodet, och inverka rätt på hästen..

Ja, att rida Sickan låter som en hel vetenskap, och det trodde jag i början också, eftersom hon är så svår.
Men att rida Sickan, handlar nästan enbart om att känna efter hur hon rör sig, vad hon tänker, om hon är stressad eller trött, det krävs ett sammarbeta till 100 %.
Det är svårt, väldigt svårt.
Men när man väl får det att lyckas, så blir man lycklig!