Nu Sitter jag och Ida i Köket och skrattar snart ner oss.
Så, eftersom jag inte gjort något inlägg idag, blir det en Kort Intervju med Ida.

Vad heter du: Ida Himmelros
Hur gammal är du: 5½
Vad tycker du om att gå på dagis: Det är grymt, man får både sova och leka hela dagen.
Är dina dagiskompisar snälla mot dig: A, för det mesta.
Har du några syskon?: 2 st brorsor, och sen 5 mupp brorsor.
Vad tycker du om pojkar: Mina brrsor är inga bra förebilder. 
Vad ska du bli när du blir stor: Jag ska bli rik och bygga ett muminhus där jag ska laga köttbullar.
Vad heter din mormor: Hjärtrud
Vad heter din morfar: Harald
Favoritleksak: Dennis Woodo docka mohaha
Favorittidning: ToysRus
Favorit glass: köttbulls smak
Favorit Kompis: Louise
Favorit syssla: Flyga till månen och äta köttbullar
Favoritfilm: lejonkungen
Favorit klädsel: Klänning med spets
Favoritfärg: Bajs Brunt
Favorithobby: Pimpla vin med mamma
Vad skulle du helst vilja göra: Åka barnvagn efter bil med Louise vid ratten, då blir det mest spännande.
Är du Gift: Ja
Vem är du gift med: Karl Gunnar, Bert Karlsson, Orvar johansson
Vad fick du i 5års present: En flaska konjak av farmor. 
Vad är din favoritdricka: Kaffe blandat med tequila. 
Vad har du hemma i kylskåpet: Min katt
Har du några husdjur: ja, jag hade en hund men han dog i frysen. Så mamma köpte en större hund till mig. 

Tack för oss!
Vi är jätte seriösa denna kväll! 



 

Jag känner mig så vilsen just nu,
så borta,
jag vill bara ner i vikt,
men ändå kan jag inte bara störta som jag vill.
Vad händer med Sickan, jag kan inte lämna henne, det går bara inte, men jag står inte heller ut med mig själv som jag är idag.
Jag ligger redan efter 2 år i skolan, alltså är jag nu 17 och kämpar för att bli klar med årskurs 9, och jag har bara 1 termin kvar efter denna, och om jag faller igen, ja, då blir jag efter Ännu mer, hela livet går i krasch.
Nästa år fyller jag 18, och precis då har jag gått ut sista året i grundskolan,
det känns allt annat än roligt.
Vad ska jag ta mig till,
jag står bara inte ut att vara så här normal helt enkelt.
Jag vill bli smal igen!

Min Kingsland Jacka kom idag.....
....och den var för stor :(

Jag som hade betalat så mycket pengar och allt för den, det blev rätt mycket i slutändan med frakt och allt,
nypris är lite över 3000 kr
Men jag fick loss den för ca 2000 kr.

Men, nu är det bara att sälja den.
Så om någon är intresserad, hojta till.
Det är strl S,
MEN det är Kingsland storlekar vilket innebär att den är större än en normal S.


Runt 200 e vill jag ha för den,
men kan prutas ner också eftersom jag vill köpa en ny så fort som möjligt :)

Snälla någon, gör mig bara smal igen!!!

Pappa vid stranden i Sri LankaJag på stranden i Sri LankaMina fotstegMitt och pappas fot avtryckRita hjärtanKvällspratStrandkrabbaFin blommaPappaPappaJag och världens snyggaste minIllaluktande fiskMin dåvarande Lunch
Spännande fruktSpännande trädPromenad ner till regnskogen


Åhhhh vad jag saknar min gammla kropp, jag hatar att se ut som jag gör nu, jag känner mig som ett gigantiskt fläskberg. Uuuuusch vad äckligt. Bläää.
Jag vill va smal igeeen!

Mina "Nya" begagnade stövlar. (Nputsade därav ser dem hög glansiga ut)



Nytt brunt träns :)
Helt vanliga blåa arbetslindor :)



Lilltultan i lördags :)

Kunde inte blogga igår, för jag, mamma och syrran var till GLOBEN :D

Det var skitkul :D

Tittade en hel del på Anexet också, men jag köpte "bara" ett brunt träns med matchande tyglar ^^
Men det är inte så bara, superfint var det :D

Mamma köpte en massage kudde, så underbar den är. Ska nog sno den av mamma ikväll.

Vi åkte i lördags kväll, å jäklar vad det blåste, helt sjuuukt, men trots det, så gungade det ändå inte så mycket.
Söndagen var vi på Globen Heeela dagen, superkul.
Sen sov vi över hos mormor en natt till och så åkte vi hem i morse, och nu kom vi hem :)
Stannade och handlade lite mat på vägen också, OCH som vanligt, x-antal tuggummi påsar till mig.
Kanske borde jag lägga upp test på tuggummin, vad säger ni, jag är nog expert på det ämnet vid dethär laget, tuggar på tok för mycket :D

Just det, jag hämtade min Tretorn GTX ilördags kväll också, köpte dem av en tjej begagnade, fick ner 2 tusenlappar på dem, så det var bra, dock är dem ju lite använda, men jag tävlar inte på elitnivå, så det gör inget ^^

Ne, nu ska jag putsa mina nya saker, sen mocka och sist men inte minst Rida min lilla älskling <3

Såhär snyggt kan det bli när jag och Sickan kommer lite tokigt på hinder

Här är min förra häst Zatyr,
han är också en Arab, men en valack,
nu har mamma tagit över honom.
Det här är en av dem första bilderna vi har på honom, han kom till oss för ca 4-5? år sedan.
Idag ser han helt annorlunda ut (och jag med för den delen)

Sickan för två sommrar sen :)
Vadå Arab :D?

Har ritat lite på Paint, en liten karta över en liten del om självförtroende, vet inte om ni tycker det är intressant, men det tycker jag att det är.
När man börjar rida, kanske man mest tänker på att ridning är fysiskt, men enligt min värld, är det lika mycket fysiskt och psykiskt, därav läser jag en hel del mental träning, vilket jag verkligen behöver med min urusla självkännsla och självförtroende!

Somnade på bussen men vaknade i rätt tid för att kliva av.
Eftersom jag kommer hem vid 4, och det är mörkt halv 5 så är det vääldigt tajt med tid.
Både igår och idag har mamma varit jätte snäll och nästan fixat Sickan helt klart så jag bara har behövt att springa in och byta om och sen sticka iväg ut.
Idag blåste det massor, med betoning på massor.
Vi red Söderåkers första höger, början av vägen går mellan öppna åkrar och där blåste det rätt friskt.
Hade reflextäcket på "oss" så det fladdrade lite med vilket Sickan inte tyckte om, men hon var duktig ändå.

Eftersom det vart lite stressigt, blev jag rätt spänd, och det blev inte så bra när Sickan spände sig för att det blåste och var mörkt, och jag spände mig för att jag är mörkrädd och var stressad, hade ångest och höga prestationskrav.
MEN vi lyckades rida hela ridturen utan att bråka.
OCH i slutet av ridturen, när jag reflekterat tillräckligt många gånger på att jag spände mig, gjorde vi många ordentliga halter, jag andades med magen, och slappnade av. Då var det som någon skulle kastat magipulver över oss, för gud vad bra det gick sen. Och vad stolt jag kände mig över att jag lyckats rädda upp situationen.
Bra Louise.
Så början gick okej, mitten vart det spänt och slutet gick klockrent :)

Så, jag är nöjd.

Vi hade rätt mycket tempo på, öka och minska, men ett högt grundtempo då vi hade rätt bråttom, men för att försöka att inte stressa upp oss allt för mycket så la vi in övergångar och öka och minska, lite knepigt när Sickan var pigg också mitt upp på allt, OCH jag fick hem bettet idag, så jag provade att rida med det.Ja, det var mycket idag.


Jag ska utvärdera bettet lite längre fram när jag provade det i lite fler situationer så jag kan känna vad som är vad :)

Ne nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen rita lite kanske till bloggen på paint.

/Louise och Sickan

Fick en kommentar av Becca att jag skulle utvärdera stövlar då man har smala vader.
Jag har provat en hel del, men nu bestämt mig för att köpa Falsterbo Tretorn gtx eftersom jag hittade dem för ett "bra" pris.



Men jag har även provat Veredus. 6995 kr här
Pris
-
Obekväma
Hårda
Dyra
Opraktiska om man inte tävlar på hög nivå
Rätt stora i vaderna trots att man kunde spänna åt dem

+ Det gick att spänna åt dem rätt mycket, dock inte tillräckligt för mig.










Mountain horse chaps ca 799 här

+ jätte sköna
mjuka
bra stöd
finns i små storlekar
snygga
bra pris eftersom de e bra kvalite








Dyon chaps ca 1750 kr här

- rätt dyra med tanke på att man ska ha skor också

+ snygga
mjuka
finns i väldigt små storlekar









Supreme high rider 3699 kr här
- mycket pengar

+ jätte sköna
mjuka
verkar ge bra stöd
SCS3 system vilket gör att man får ett stadigt grepp i stigbygeln om man har bra plattor till.


Det var några stycken, nu hinner jag inte skriva så mycket mer för jag ska på lektion.
:)

Att få brister i kroppen.
Som Anorektiker är biverkningar av brister i kroppen en stor del,
bristerna uppstår genom att man börjar utesluta livsmedel ur sin mat.
Kroppen behöver lite av allt,
kroppen fungerar som en byggarbetsplats.
Låtasas att proteiner, kolhydrater och fett är verktygen,
hammare, spik och bräda.
Alla behöver varandra för att det ska gå och bygga.
Man kan inte spika fast spiken i bräda utan hammaren,
man kan inte spika med hammare och spik utan bräda.
Alla näringsämnen behöver varandra för att kroppen ska fungera optimalt.
Att lida av brister på näringsämnen är inget roliga kapitell,
se bilden nedan så förstår ni bättre vad jag menad.


Med andra ord,
kroppen vill att vi ska äta lite av allt, så att den kan fungera optimalt.
Kroppen förbränner allt, fett t.ex. med hjälp från kolhydrater, fett och protein.
Viktigt att äta lite av allt och att äta regelbundet.
Tänk på det!

Ida kom med hem idag.
Mamma var snäll och hade borstat av hästarna och börjat sätta på benskydd och så,
så vi kunde snabbt göra klart dem och sen sticka iväg ut.
Det blir mörkt så HIMLA tidigt, jag kommer hem 4 med bussen, och 5 är det kolsvart :O

Red igenom Sickan lite igår på våran grusplan mest i skritt, mamma hjälpte oss, så det var bra med ett konditionspass idag.
Galopperade Dödspasset. Hade tempo och Sickan var rätt stark, red henne på hackamore.
Men hon var duktig ändå :)


Nu måste jag ut till stallet med Ida och Mocka

Titta vad duktig Sickan har blivit när det gäller lastning!

Snälla släpp mig,
låt mig få springa,
låt mig så sväva,
sväva fritt bland molnen.
Låt mig då flyga, utan vingar, utan vind,
bara sväva,
sväva i lycka,
låt mig få slippa dig,
låt mig få gå bort från dig,
låt mig få vara fri,
själv,
ensam,
bara jag,
låt mig få springa på sanden utan att lämna några spår,
låt mig få vara lätt som en fjäder och sväva.
Släpp mig,
släpp mig sa jag,
jag hatar dig,
hatar det du gör,
mot mig,
jag kan,
kan själv,
jag lovar och svär,
jag kan visa dig, bara du släpper mig,
Hatar dig.
/Louise

Ja,
brukar inte vara mer avancerat klädd än såhär.
Visst tycker jag om när det ser bra ut.
Men när man är hemma och rider och ingen ser, så är det bara funktionen som spelar roll.
Jacson marinblåa ridbyxor
Globen strumpor
Mountain Horse skor
Everest Jacka
H&M barn mössa ^^

Mådde inte så bra i skolan idag,
vågade inte gå till matsalen för att äta mellis eftersom jag skämmdes så för att behöva visa mig för andra.
Gick till matsalen när vi slutat skolan och tog mitt mellis då, när ingen såg förutom mattanten I.
Det är så frusterande att skämmas så mycket över sig själv.
Det känns som att alla tittar när jag går genom korridorerna,
sneglar tillbaka och det känns som att jag har tusen ögon som granskar mig,
jag tolkar blickarna som att dem äcklas av mig,
som att dem tycker att jag är så fet som jag själv tycker.
Där kommer hon där äckliga människan,
hondär feta,
hon som sägs ha anorexi,
phh,
vilket skämmt.

Innerst inne vet jag att dem inte gör det, spc när jag tänker på det såhär, dem i skolan är för snälla för det.
Men alla onda negativa meningar som snurrar i huvudet,
dem går bara inte att få stopp på.

Och så var det dethär med kontrollen,
att ha kontroll över sitt liv.
Just nu känner jag att jag har 0 kontroll och det är = PANIK, Och massa mera ångest.
Jag kan inte styra mitt ätande,
jag är så hungrig,¨
och jag bara äter och äter,
och kan inte sluta.
Vart tog min stenhårda kontroll vägen?
Och jag kan ju inte ens spy.
Ne, ångesten är överjäklig just nu.
Och jag vet inte hur jag ska takla det alls,
jag vet inte hur jag ska tackla mitt liv.
Det känns som att jag bara vill lägga mig ner, stänga ögonen,
blunda,
flyga iväg,
och slippa denhär skiten.'
Men samtidigt,
är det inte riktigt det jag vill heller!?

Vill något byta liv med mig?


Hur som helst,
nog babblat om det.
När jag kom hem, så gjorde jag middag, åt, och satte mig en stund vid datorn innan jag gick ut och mockade och bytte vatten till Sickan.
Vi plockade på alla reflexer och traskade ut barbacka på en kolsvart lite kvällstur.
Bara en kort,
men både jag och Sickan njöt.
Underbara lilla häst!

Hon tittar sig i spegeln,
tittar ner igen,
en tår trillar ner och landar på handfatet.
Hennes kinder blir blöta och det svider under näsan.
Hon blundar,
snörvlar,
sätter sig ner,
drar knäna mot bröstet,
med båda händerna kramar hon hårt om sina knän,
hon böjer nacken och kurar ihop sig.
Det krampar,
krampar i hennes bröst då hon kippar efter andan,
Kläderna blir blöta av alla tårar.
Hon kniper ihop ögonen och det blir svart,
hon flyger iväg,
hon flyger genom tiden,
genom alla minnen,
hon gråter mera,
allt känns hopplöst.
Som litet barn var hon mobbad,
som litet barn var hon ensam,
som litet barn var hon misslyckad,
som litet barn var hon knubbig,
hon blev äldre och problemen vart större,
vännerna försvann,
eller ersattes av sjuksköterskor och läkare,
sjukhuset var hennes hem,
hennes tryggaste hem men också hennes fiende hem.
Hon jagades av ångesten,
hon drevs av demonen,
demonen blev demoner och allt blev bara värre.
Hon tappade sin identitet,
hon tappade sitt liv,
det som en gång kallades kontroll
var nu förlorad kontroll.

Ett hopplöst fall!

1.

Hungern.
Sliter,
drar i mig.

Förlorar.
All kontroll,
bedövar mig.

Törst.
Kväver mig,
andas inte mer.

Förblöder.
Svälter,
kämpar efter luft

2.
någonstans inom mig
lever någonting
vackert
varje gång jag försöker
släppa ut
det vackra
tränger mörkret in mig i
ett hörn
inga ficklampor i världen
kan hjälpa mig

3.
Naken i spegeln
ser revben,
är skör

Avklädd i ljuset
ser skuggor

Glasskärvorna borrar huden
ritar Picassoliknande alster
i blodrött

Naken framför spegeln
Blodstänk på
kallt glas

Avklädd
Bara hud
och döden i vitögat

4.
Frossar febrigt i frysdisken
felet är fortfarande mitt
Frossar frenetiskt fängslande och
frossar frigolit

Frossar i mat
frossan bryter sakta ut
rinner utmed ryggen

och allt kommer upp

Frosten i luggen
kall och kylig inuti
Frossar med feber
felet är ditt

Frontfigur vill jag vara
uppmärksammad och sedd
Frossar förödmjukad och
frossar mig fet

Allt kommer upp

Fröken förstörd i spegeln
störd
Farligt flackande uttryck i ögonen

Frossar snart inte mer

5.
instängd i denna kropp
som inte gör som jag vill

besatt av att vara
annorlunda

unik

det kan jag inte vara
är bara jag
bara grå

instängd i fetma
det är mitt öde
är bara jag
kan inte vara
någon annan

tar för mycket plats
kan inte gömmas lätt
under sängen
och i graderoben är
det varmt

instängd i fettet
som en semla med lock
gräddad och
siktad med socker på

kan inte vara något annat
än den jag är
kan inte spela ett spel
det jag bär är för tungt

instängd bakom murar
kedjad och sönderfrätt
stickande känsla
in i mitt skelett

en gång var jag
unik

den dagen jag föddes

En dikt härifrån




Anorexi

Att inte kunna bestämma
Att inte kunna se
Att inte kunna veta
Vem man egentligen e
Det som finns inuti huvudet
Ger en förvrängd bild av mitt jag
Att vara osäker och svag
Att leva dag för dag
Jag vet vad som saknas
Trygghet och styrka
Det är någon i mig
Jag är tvungen att dyrka
Jag måste följa regler
Fast jag vet att det är fel
Att inte våga bryta
Av mig det är en del
Att bli påpekad och tillsagd
Att inte se det klart
Att inte ha det.

Dikt härifrån








Sommaren  kommer och sommaren går
Dagar blir nya och livet består
Somliga gråter och andra dom skrattar
Vissa bara går omkring och ingenting fattar
Demonerna dom viskar i mitt öra
Jag springer iväg, vill ingenting höra!
Men på nåt sätt hinner den ändå ifatt mig
Anorexi, fan vad jag hatar dig!
Mot dig måste jag kämpa och slåss
Kommer jag någonsin från ditt grepp komma loss?
Det som står på spel sägs vara mitt liv
Det är hela tiden så jobbigt, mellan oss blir det bara en massa kiv
Jag hoppas att jag snart ljuset ser
Och jag önskar att det väldigt snart sker

En dikt härifrån

Idag är det en tung dag,
jag är trött och känner mig hängig.
Ångesten är som ett stort åskmoln som hänger över mitt huvud och följer mig vart jag än går.
En sånhär dag när allt mest känns hopplöst.

Jag och mamma åkte hursomhelst med Sickan upp till ridhuset idag, vilket vi nästan aldrig gör. Men nu hoppas jag att vi kan komma igång.
Sickan är inte i världens bästa kondition så vi tog det rätt lugnt, mamma hjälpte mig att slappna av så jag kunde rida bättre.
Vi travade på volter i varierande storlekar,
gjorde bågar över ridhuset,
red olika saker hela tiden för att få Sickan engagerad.
Vi hade 3 små hinder som stod för sig, provade att travhoppa lite,
men Sickan var lite för trött för att bjuda ordentligt. Tog lite i galopp, men då kunde inte jag rida istället.
Låter som jag är jätte missnöjd, men det är jag faktiskt inte, det känndes ändå helt okej.
Sen travade vi av ett tag, mjukt och lugnt.
Men, jag känner mig för stor för Sickan,
och bara tanken på att måsta sälja henne
ger mig kännslan av att vika mig dubbel.
Hur ska jag någonsin kuna skilja mig från henne.
Det känns liksom omöjligt,
men Sickan borde ha någon liten ryttare som vill tävla och träna mer med henne, så hon får göra mer roliga saker.

Men vi får se hur allt blir,
det får tiden visa.

Nu är jag så trött så jag vet knappt vad jag heter,
har precis ätit middag och tänka just gå ut till stallet för att fixa det sista, mocka klart och så.
Kanske att jag skriver mer ikväll,
annars hörs vi i morgon :)

Kom just hem efter att ha varit och sätt på Breaking dawn, Twilight.
Den var bra, jätte bra.
Det var bara en sak,
en sak jag inte var förberedd på,
att "Bella" skulle bli så mager i filmen.
Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen när jag såg henne,
jag vart så triggad.
Så vill jag också se ut,
jag vill också bli smal igen.
Jag äcklades ännu mer av mig själv.
Åh, vad triggade jag blev

Oj vad dålig jag var varit på att uppdatera, medans ni har varit bäst på att kommentera :D

Har haft lite fullt upp så har inte hunnit skriva något läsvärt inlägg,
men nu blir det ett snabbt.

Hämtade lillebror från Eftis igår, vinglade runt på mina höga klackar, måste erkänna att det var rätt vingligt, är inte van att gå i högklackat.
Vi hade fredags mys tillsammans med Milla, mamma och X-pappa var påen mini semester, men kom hem i förmiddags igen.

Idag sov jag nästan till 12, sen åt jag lunch, mockade åt mamma också eftersom hon är så snäll och mockar åt mig ibland, så skönt när man kan hjälpas åt.

Har mejlat med tjejen som jag ska köpa stövlarna av,
det blir högst troligt tretorn GTX iallafall, fast era röster mest låg på dem svarta.
Dem är snygga dem med, men dem är på tok för stora,
men en dag hoppas jag att jag kan växa i dem.

Jag och mamma tog ut hästarna en sväng nu på eftermiddagen, tog en lugn tur ut eftersom jag och Sickan ska till ridhuset i morgon för lite markarbete.
Jag var lite spänd och lätt irriterad eftersom jag var så trött, men jag är stolt över mig själv att jag kommit så långt så jag är medeten om mitt handlande, och kan stoppa mig, oftast innan det är för sent.
I början gick det bra, i mitten vart det strul och sen slutade vi bra, sem en riktigt bra film :)

Ne, nu måste jag göra i ordning mig, byta om från ridkläder, ska nämligen till stan för att se Twilight,
har hört att den ska vara läksig, så vi får se om jag kan sova inatt sen.

Jag uppdaterar mer i morgon om jag hinner :)

Ha en bra lördagskväll allihopa!

Hjälp mig.
Ska önska mig charles owen hjälmen i julklapp,
men vilken av dem tycker ni?




Vilken av dem tycker ni'?

Dagens ridpass.
Jag och Sickan red ut,
red kärringsunds turen.
Sadeln på idag och ett lite mer tempo pass.
Fokuserade framåt, I traven fick hon länga stegen medans vi jobbade mer samlat i galoppen, det blev så eftersom det känndes mest naturligt.
Hon var jätte duktig, med tanke på att vi var själva och det blev mörkt medans vi var ute.

När jag fyllde 16, och julen samma år var min "huvud" presenten bidrag till ett par ridstövlar.
Nu när jag hittat ett par stövlar jag antagligen ska köpa, lite billigare än vad jag hade sparat till, så märkte jag att jag hade råd, och köpa mig en Kingsland Jacka, som jag så länge velat ha.
Hittade en jätte bra sida (jag hoppas att det är lika bra som den verkar att dem skickar den och att jag får den),
hittade iallafall Jackan för halva priset.
Det blir en sånhär: fast min är blå :D



Klicka på bilden för att komma till en sida med massor av kingsland kläder för billigare priser :)


Hur gör ni föresten?
Måste ni också betala det mesta av eran utrustning själva?
Jag tycker att det är bra att lära sig hantera pengar i tidig ålder.
Att kuna prioritera att köpa det man verkligen behöver, kunna unna sig en lite dyrare grej nån gång, men bara om man har råd.
Att man lägger pengarna på rätt saker helt enkelt, och hitta rätt prisklasser.
Och inse, att märkes kläder är kul att ha, men att man inte alltid kan köpa det som man helst skulle vilja ha

Just nu,
vet jag inte någonting känns det som.
Jag vet iallafall inte vad jag vill, vart jag är påväg, hur det går, eller hur mitt liv ser ut just nu.
Allt känns som ett stort kaos, men ändå Inte.
Lite knepigt detdär.

Kanske får jag lite mer hopp när snön kommer och det blir lite ljusare igen, vi får hoppas på det,
det var ju faktiskt frost både igår morse och imorse.
Snögalopper, Underbart.

Tittar ut nu och ser att det är rätt grått ute, men jag försöker att inte deppa mer för det.
Men det är svårt.


Sitter i skolan,
har två timmar kvar,
sen ska jag hem
jag blir som ett stort nervvrak när jag ska åka dem 50 min buss för att komma hem.
Jag ser liksom hur mörkret faller och jag blir stressad, för jag måste ju hinna rida.

Håller fortfarande på att vänja in Sickan med sadeln, med tanke på att vi har ridigt barbacka i 1 år, så tar vi det lite försiktigt.
Brukar variera från dag till dag, men Sickan har inte reagerat negativt på sadeln alls, snarare väldigt positivt, och det är skönt.
Red helt barbacka igår, så idag blir det sadel.

Ne, nu ska jag på mellanmål :)

Min och Sickans väg,
den har varit lång,
men jag slogs av förvåning när jag hittade några bilder från för ca 3 år sen, 
och nu nydligen.
Vilken utveckling :D


DÅ











NU :D
 

Hur man säkert vet att det är Sickan.
Hon har en fläck på underläppen.
Visst är det sött :D

Jag hamnade in på en jätte häftig sida,
som handlar om hästen.
Left Brain, eller Right Brain.

Sickan är Helt klart en Right Brain (höger hjärnhalva, reagerande)!

Ska berätta lite.

En typisk Right brain häst tänker inte utan reagerar först på sina instinkter.
Den är rädd, spänd och tar snabbt försvarsposition och är redo för flykt.
Blixtsnabb häst i reaktionsförmågan.


Egenskapar Right Brain

• Rädd/Nervös
• Självförsvar
• Reaktionsbenägen
• Känslig
• Osäker
• Skygg

Typiska teckan på Right Brain

• Stirrande blick
• spända muskler
• spänd nacke
• högt huvud
• kan inte stå still

När hästen går tillbaka från reagerande till tänkande (från right brain till left brain)
- blinkar hästen med ögonen
- rör öronen
- sänker huvudet och
- slickar läpparna.

Endorfiner produceras när adrenalinet avtar.

Till en början kanske man bara ser att den slickar läpparna, men snart lägger man även märket till dem andra recknen mer och mer.
(Obs, hästen gör inte alltid alla dessa tecken)

För att hjälpa hästen att gå tillbaka till Left Brain (tänkande) från sitt reaktionsbenägna "humör/stadie" kan du använda dig av

• Ryggning
• Sidvärtsrörelser
• Vändningar/lösgörande bakdel

Detta hjälper eftersom det inte är någon bra flyktteknik utan gör så att hästen måste tänka ner till sina fötter.
Hästen måste då lugna sig och påbörja tankeverksamheten igen.
- Det värsta du kan göra är att låta hästen röra sig framåt, framåt...


När en häst
- Bockar
- sparkar
- Biter eller
- Springer över dig etc.
kan den göra det antingen från
left Brain (= respektlöshet)
eller från
right brain
(=rädsla/självförsvar)

Nu är det ytterligare två kategorier som ska till

• Extrovert

eller

• Introver

Sickan är Extrovert

• Har hög energi
• Är snabb
• Har tendens att springa
• kämpar emot dig

Right brain Extrovert

Hästprofil

• Rädd/Nervös
• Självförsvar
• Reaktionsbenägen
• Känslig
• Osäker
• Skygg
• Framåt
• Snabb
• Tendens att springa
• Kämpar emot dig
• Spänd
• Kan inte stå stilla
• Hyperalert
• Överreagerar
• Högt huvud
• Impulsiv
• Panikartad

Positiva kännetecken

Ju merExtrema/medel kännetecknena är, desto mer prestations-/tävlingskvaliteter.


Svårigheter: Impulsiv, vill springa iväg.

Lösning:
Stanna i skritten och gör mycket vändningar, 180 grader
många volter/cirklar tills hästen är lugn.
Freestyleridning hjälper hästen att bli lugnare men du behöver ge den ansvar lite i taget annars känner den sig "bortkommen".
Koncentrerad ridning är väldigt utmanande för denna häst för att den känner klaustrofobi med för mycket kontakt.
Utveckla det väldigt långsamt.



Detta var alltså Sickan.
Mer information finns här :)

Ska köpa nya stövlar, för resten av pengarna jag har kvar efter att jag köpt sadeln,
sen är jag pank ;)

Men jag vet inte riktigt, jag har problem med för smala vader, hur tjock jag än blir, så är mina vader jätte smala, och det är jätte svårt att hitta ridstövlar som sitter bra.

Dem som jag hittat som sitter bäst är dem här:
Tretorn GT


vad tycker ni om dem?


Jag tycker också super mycket om
mountain horse supreme high rider
Men dem är lite för stora i vaden, får liksom ner handen en bra bit :/



Men nu vill jag höra vad ni tycker?

Jag tycker personligen att båda är snygga,
och tretorn skulle inte vara helt fel att ha,
men det är inte märket jag är ute efter,
utan snarare att dem ska sitta bra och vara bekväma och funktionella!

Det är den som går vilse som finner de nya vägarna.

När jag mår dåligt, eller lite tappar suget inom hoppningen, känner mig osäker, eller vill jobba med min rädsla innom hoppningen tittar jag ofta på youtube hopp filmer.
Så att jag får lite inspiration, och lite sug :)

Här kommer några exempel :)

Vill tipsa alla om en jätte bra blogg som jag läser.
Rosanna är verkligen en jätte duktig tjej som jag lär mig massor av.
Hon förtjänar att bli länkad :)

tack snälla,
allihopa,
för era snälla kommentarer!
Det är bl.a. dem som gör det värt att blogga. :)

Tack :)

Jag gör fortfarande saker jag inte borde göra,
jag gör fortfarande saker som jag lovat mig själv att sluta med,
jag gör fortfarande fel saker,
men jag har iallafall lärt mig att vara ärligare och be om hjälp!


Men, nu är det så, att jag har sån J'¨'vla ångest, att jag tänker duscha och sen försöka sova!!!

Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet på ett ben.

Ångest!
Ångest var ordet.
Jag vaknade i morse, var helt borta efter att tagit min sovmedicin igår som jag egentligen inte ska äta, men gårkvällen var bara ett stort ångestkaos, så jag behövde verkligen hjälp att somna.
Jag åt upp min frukost trots att det tog emot,
jag svalde och försökte fokusera frammåt,
jag klädde på mig,
drog på och av mig mängder av olika plagg,
inget passade,
jag såg fet ut i allt,
valkarna hängde ut,
fettet syndes,
för mycket kurvor,
för breda höfter,
för runt mage.
Inget passade.
5 min innan bussen skulle gå drog jag på mig mina svart träningsbyxor och en stor vit kofta.
Drog på mig högklackat med hopp om att få lite smalare ben.
Hela dagen kännde jag mig blottad,
blottad över att ha tajta byxor.
Det var hemskt.
Skulle åka till stan efter skola,
men fixade det inte,
det gick bara inte att visa min äckliga kropp,
ångesten vällde över mig och det var som ett stort trassel av taggtråd malde i magen.
Hela bussresan hem ville jag bara försvinna,
försvinna in i en dimma eller nåt,
jag ville bara bort.
Efter middag sitter jag nu med magen i 711 hörn. känns som att hela jag ska spricka,
jag är så äcklig,
jag hatar min kropp,
jag står inte ut,
jag vill bli smal,
jag vill ner i vikt,
men jag kan inte,
jag kan inte lämna Sickan,
men jag kan inte leva med min kropp,
det går bara inte.
Vad ska jag göra?
Svar: Jag vet inte!!!


För nästan EXAKT ett år sen såg jag ut såhär!

Var till Munstang för några helger sen och provade ut en sadel till Sickan.
Hennes rygg är helt omöjlig att hitta sadel till enligt dem flesta, mig själv och även han som hjälpte oss på mustang, men den var inte helt omöjlig,
bara lite extra svår.

Första sadeln Pär (han som jobbar där) tog fram till Sickan, var, förlåt mig,
men så fruktansvärt ful. Jag höll helt ärligt på att bryta ihop när pär sa att det kanske var den enda sadeln som skulle fungera.
Den var två nyanser av brunt, och så var det buffelskinn som var typ knottrigt på vissa ställen, men inte andra, och sen tror jag den va lite svart också, den var hur som helst inte i min stil, och så kräsen är jag inte, men där gick gränsen :/

Iallafall, Pär gick igenom hela sadel lagret, och jag provred ganska många faktiskt. Alla andra sadlar hade jag inget att invända mot utseendet, alla var kanske inte jätte snygga, men det var inte det som var det viktigaste.
Iallafall.
Jag provred flera olika märken,
hoppsadlar,
olika tum i säte,
1 juniorsadel
och flera andra.

En efter en var bara ett stort Nej, tills den näst sista sadeln, där både jag och Sickan trivdes, eller framför allt Sickan, grejen var väl att jag inte riktigt tyckte om den helt 100.
Så vi provred den sista som fanns, och den blev både jag och Sickan kära i :D
En Ideal, Impala.
Brun hoppsadel,
som passar Sickans
raka, korta och runda rygg,
med mellan manke, och små bogar.
Puh!

Dessutom var det ett vettigt pris på den, eller ja, det var lite under vad jag hade sparat ihop till, och det gjorde ju inget att det var åt det hållet :D


Cicornia och Zatyr i transporten




Jag och Sickan, Ida tog bild :)


Ida och Zatyr


Jag och Sickan på Mustang


Mustang


Transporten påväg hem :)


Nya sadeln
Ideal Impala

Ny vecka,
ny dag,
=nya tag.

Sitter i skolan,
första Geografi timmen är avklarad,
nu är det bara en till.
Sen är det 2 timmar engelska,
1 h kemi/fysik
och sista timmen är x-timme där jag inte riktigt vet vad jag ska göra än.
Funderar sen på att åka till stan efter skolan idag, eftersom Sickan alltid är ledig på måndagar.
Mocka kan jag ju göra sen när jag kommer hem, spelar ingen roll om det är mörkt ute då :)


Dagens ordspråk

Ingenting är omöjligt, bara mer eller mindre besvärligt.

Har beställt lite kläder från H&M, brukar inte köpa nya kläder från Internet, eftersom det är svårt att veta hur kläderna sitter och så, och sen är det så lätt att bara betala via internet, man tänker liksom inte på hur mycket pengar som går. Däremot brukar jag köpa begagnat för att spara pengar.
Men hittade massa saker på rea på H&M barn avd, så jag och mamma beställde lite :)

Skulle du verkligen vara lyckligare
om du var längre eller kortare,
eller hade lockigt hår istället för rakt?

Ja, det är frågan.
Men oftast inbillar vi oss det.



(visst är jag duktig på paint)

Istället för att vara avundsjuka på varandra, och vara skadeglad, kan vi använda dem som exempel och hjälp för att bli lika bra. Och samtidigt glädjas över deras framgång.
Att ha dem som förebilder.

Vi kan fråga oss själva:

- Vad kan jag lära mig av dem?

- Vad hos dem är det som jag är avundsjuk på?

- Vad är det de gör som skulle kunna få mig att nå sådan framgång?

Dem tre frågorna, kan ändra våran syn på saker, det hjälper de iallafall mig med.


(information tagen från  Maximera ditt självförtroende (Martin Perry) )

Avundsjuka.
Ja, det tror jag att är ett ämne som man kan disskutera hur mycket som helst, och hur länge som helst om.

Småbarnen är avundsjuka på att kompisen minnsan fått saker som man inte själv har fått.
Att det är orätvist att hon får men inte jag.

Åldern stiger och avundsjukan följer med,
man blir tonåring,
blir kanske avundsjuk på att kompisen har märkeskläder men inte en själv.
Kompisen har en bra familj men i min familj är det bara strul.
O.s.v.

Avundsjuka, finns nog hos alla människor,
mer eller mindre.
Och dem som upplever mest avundsjuka tror jag är dem
som har det lägre självförtroendet, självkännslan och kanske dem som är sjuka.

I hästvärlden är avundsjukan ett stort ämne.
Man sneglar på dem andra,
lägger märket till andras märkes utrustning,
eller vilket flyt ekipaget har.
Man ser hela tiden dem som har mer,
dem som är bättre,
och vi blir avundsjuka.
För vem vill inte glänsa med märkesutrustning,
glänsa med talang,
vem vill inte bli bekräftad av andra?
Jo, det vill vi nästan allihopa.
Så, då köper vi också detdär john whitaker schabraket, och den där kingsland tröjan,
och så blir vi också populära.
Och det hemska är, att spc vi häst tjejer i tonåren faktiskt bekräftar varandra när vi har märkes utrustning.Sen ser man ett nytt ekipage, som har veredus skydd också,
och hon glänser ju, då måste jag också köpa veredus skydd,
och så gör man det. Och då kommer nästa i sin tur och ordning och ser mig, som också vill ha märkes utrustning.
Och så spinner det på sådär, i ett ekorrhjul.
Så dem med pengar, köper sig uppmärksamhet genom att köpa märkesutrustning, och man pressar föräldrarna, för alla andra har ju.
Men sen finns det faktiskt dem, som inte har råd,
och dem då,
ja, dem blir oftast hängandes efter, eftersom dem inte har råd att hålla sig i status med alla andra,
trots att dem här personerna som hänger efter kanske är duktigare ryttare.
Men hur bra mår vi häst tjejer i grund och botten.
Från början tror jag att vi alla var nollställda,
sen så triggar vi igång varandra,
att hela tiden ha mer,
vara bättre.
och vi börjar konkurera mot varandra, istället för att glädjas åt varandra.
Om vi alla kunde stanna upp, titta på oss själva, och se,
vad vi har, vad mycket vi har.
Alla har vi något bra, vissa har mer, andra har mindre,
men vi borde lära oss att stanna upp, och fokusera på oss själva.
Jag vet helt ärligt inte hur många som har det här problemet, men jag skriver det bara utifrån vad jag själv upplever.



Jag har ett jätte problem med avundsjuka.
Det tar upp alldelles för mycket av min tid.
- Jag är avundsjuk på andra som är smalare än mig.
- Jag är avundsjuk på andra som lever ett frisk liv och mår bra.
- Jag är avundsjuka på alla mina jämnåriga kompisar som går andra året på gymnasiumet,
medans jag ligger och försöker få klar 9-an i högstadiet.
- Jag är avundsjuk på mina kompisar, som har så fina hästar och som är så duktig på att rida.
- Jag är avundjuk på människor som har energi, och orkar göra saker, som har tillräckligt med muskler för att klara av att rida.
- Jag är avundsjuk på många som bloggar, hur många läsare dem har, och hur mycket märkesutrustning dem har råd med.
- Jag är avundjuk på mina kompisar som tränar tillsammans och tävlar och tycker att det är kul.
- Jag är avundsjuk på dem, som kan glädjas åt andra och vara nöjd med sitt eget liv.
Ja, det här är bara några saker,
men också saker jag vågar erkänna.
Min tid går åt till att tänka på dethär,
mitt fokus blir nästan bara på dethär.
Mitt liv, kretsar om hur andra har det,
och då är frågan,
när ska jag ha tid att utveckla mig själv, så jag också kan få ha möjlighet och vara där andra är?
När ska jag lära mig att fokusera på mig själv, och våga glädjas åt andra för att jag blir trygg i mig själv och är tacksam för just det jag har.

Jag har flera underbara kompisar,
och jag är så avundsjuk på alla på ett eller annat sätt.
Ändå försöker jag dölja det, för det är en sak jag skämms över.

Så, hur ska jag lösa mitt stora problem.

Jag har iallafall hittat två saker att börja med,
1. Börja fundera på vad jag har,
vad jag är nöjd med och vad jag är mindre nöjd med, och se vad som faktiskt går att "lösa".
2. För att kuna lösa dethär, måste jag lägga min tid på mig själv, istället för att lägga tiden på att vara avundsjuk på mina fina kompisar och andra människor.



Puh!
Vilken rörig text,
och vilket jobb jag har framför mig!

Jag och Sickan var på åkern idag igen.
Det känndes sådär, har lite problem att ställa och böja henne, och vi har ju inte heller tränat ordentligt på jätte länge. Och nu när jag inte heller äter ordentligt orkar jag mindre och tappar muskler vilket gör det ännu svårare.
Men vi jobbar på :)

Jag tittade på filmerna som Lillasyster filmade, och hittade en mängd olika konkreta saker att träna på.
- Jag måste räta upp mig,
- balansera upp mig bättre,
- våga rida henne frammåt och med ordning, sluta dalta,
- våga tänka mer uppåt frammåt.
O.s.v.

Det är så lätt att räkna upp saker man misslyckas med, eller inte lyckas med,
så bara därför tänker jag räkna upp minst lika många bra saker,
- Jag behöll lugnet
- Jag kämpade på fast det känndes lite motigt
- Jag var positiv med Sickan
- Jag gjorde mitt bästa.
- Jag vågade sätta mig bättre ner i sadeln.

När jag räknar upp det såhär, så känner jag mig inte lika dålig, jag lyckades faktiskt rätt bra ändå.

Det ser inte så bra ut som när
Becci och Tintin,
Lovisa och Mossan,
Lydia och Freddy,
Becca och Challe
och alla mina andra kompisar rider och tävlar.
Men det är just dethär jag måste sluta jämnföra mig med.
Jag kan inte jämnföra mig med alla, jag måste se vilka förutsättningar jag och Sickan har.
Vi måste jobba från där vi är.
Jag måste verkligen lära mig att fokusera på mig själv.
Och sen får jag tycka att mina kompisar är jätte duktiga, och glädjas åt dem.
Jag måste förstå att jag har en sjukdom som stoppar mig, att jag har en väldigt klurig häst, och att vi inte har tränat för tränare har gjort att vi inte kunat utvecklas på det sättet som vi hade gjort om vi tränat för tränare.
Vi är Här och Nu, och det måste jag landa i.



Lovisa ville ha en bild på min nya sadel,
Det är en Ideal, Impala, hoppsadel :)
en suddig snabb bild blev det

Efte åker passet var Sickan svettig, så hon fick ylle täcket på :)

Har just ätit middag, vilket betyder att jag är "lite" extra ångest laddad.
Innan middagen var jag och red Sickan, vi gick ner på åkern och jobbade lite. Det var länge sen :)
När man rider, så har alla människor olika fokus på olika saker.
Mitt fokus, när jag rider Sickan, är på mig själv.
Jag måste verkligen fokusera på mig själv till 100 % för att jag ska få förutsättning att klara av ridpasset.
Och för att ge Sickan rätt förutsättningar för att kuna göra det jag ber henne om.

Jag är svag psykiskt, och det är verkligen en sak jag jobbar med hela tiden.

Idag så började vi trava på en 8-volt, en helt simpel sak,
en övning som sitter i rygmärgen, så jag slipper fokusera på att byta varv, eller göra många saker samtidigt.
Istället fokuserar jag på mig själv.
Har jag båda fötterna jämnt i stigbyglarna?
Sitter jag på båda sittbenen?
Jag trampar ner hälarna och känner att jag har balans
Jag känner att benen är stadiga men avslappnade in mot Sickan
Jag tänker och känner efter hur jag har axlarna, är dem parallella, eller drar jag fram,upp,ner, bak någon eller båda axlarna.
Ber mig själv att komma ihåg att andas och slappna av, att ha tålamod när Sickan börjar trassla och gå upp med huvudet,
fyller på med is i magen,
känner efter hur jag har handen,
är den rätt vriden,
har jag den i lagom höjd, och lagom bredd.

Allt dethär, och mer liknande "fraser" repeterar jag gång på gång för mig själv när jag rider, för att bli medveten om hur jag och vad jag ger hästen för signaler.
Samtidigt känner jag efter hur hon går när jag gör det jag ska,
Om jag mjukar i inner handen och leder lite lätt, ja då följer hon (oftast) min rörelse,
tar jag hårt tag och leder lite snabbt och för hårt, så spjärnar Sickan imot, och då går ingenting!
Och det är där man måste se upp att man inte kommer in i den onda Cirkeln som resulterar i en spänd häst och ryttare, som är osams och där ingenting fungerar. Därför måste jag hela tiden vara medvetet om mitt tänkande och agerande, så jag hinner stoppa mig själv, och se till att jag behåller tålamodet.
Alltså, jag måste vara helt fokuserad på mig själv när jag rider Sickan, för att lyckas vara avslappnad och behålla tålamodet, och inverka rätt på hästen..

Ja, att rida Sickan låter som en hel vetenskap, och det trodde jag i början också, eftersom hon är så svår.
Men att rida Sickan, handlar nästan enbart om att känna efter hur hon rör sig, vad hon tänker, om hon är stressad eller trött, det krävs ett sammarbeta till 100 %.
Det är svårt, väldigt svårt.
Men när man väl får det att lyckas, så blir man lycklig!

Klicka på bilden för att komma till tävlingen :)

Ja, som ni kanske förstått lever jag med min Dyslexi, fick diagnosen för ½ år sen, men har haft alla problem sen jag var rätt liten. Tänkte skriva lite vad typisk dyslexi är,
Här kommer några punkter som passar in på just mig:

Allmänt

Synminne/-förmåga, läsning och stavning

Gud vad jag har fixat på min blogg ikväll.
Är ganska nöjd faktiskt, med tanke på att det är första gången jag fixar med det :)

Annars är kvällen inte alls rolig. Sitter här med världens ångest. Panik för allt jag har ätit, panik för att,
NU kommer jag minnsan gå upp i vikt, och jag som vill gå ner i vikt, det skapar kaos och ångest.
Jag skulle inte ätit sådär mycket till middag,
Jag skulle gått en promenad,
Jag skulle tagit en joggingtur,
Jag skulle ätit mindre till lunch,
Jag skulle inte stoppat dem där skink bitarna i munnen och svalt dem.
Jag kan rabbla upp HUR MÅNGA SÅNADÄR MENINGAR SOM HELT.
Jag borde inte, men ändå gör jag.
Det är dubbelt.
Jag vet inte,
vart jag vill?
Vart ska jag,
vad bör jag?
Vad är bäst,
vad händer annars?
Hur blir det med Sickan om inte jag orkar,
vad händer då?

Det är tusen frågor som snurrar i mitt huvud, och jag hittar inte ett ända vettigt svar, inte ett enda svar jag verkligen kan känna mig trygg med.

Duschen väntar,
men jag drar mig,
för det också,
vill inte,
vill inte se min stora äckliga kropp i badrumsspegeln,
jag släcker ljuset,
duschar i mörker,
för duscha ska jag,
det har jag gjort tvångsmässigt VARJE KVÄLL i över 5 år.
Det är ENDAST 3 kvällar på dem 5 åren jag inte duschat, och då har det verkligen inte gått att duscha.
Tvång,
måsten..
Liv, vad är det?
Att leva,
Hur gör man då?

Kan någon visa mig,
för jag vet inte, jag förstår inte heller, hur man gör,
hur gör man?


Här var jag för nästan exakt 1 år sen



Här är jag för ca 1 månad sen

Kroppen känns inte riktigt som att den hänger med idag, är supertrött och blodtrycksfall får jag varje gång jag ställer mig upp.
Det är som att kroppen skulle väga bly.
Hursomhelst så funderar jag på om Sickan ska få vara ledig idag, hon brukar få vila måndag och torsdag, men vi får se, ska fundera lite till :)

Påvägen hem från bussen igår läste jag lite i min stalldagbok, var lite fakta texter där imellan veckodagarna. Intressant, handlade om ryttarens sits och att bli medveten om hur man reagerar och agerar i olika situationer, båda på och brevid hästen. 
Verkligen läsvärt.

Mamma beställde ett bett till Sickan igår också, hon är så otroligt kännslig i munnen, så jag blev tipsat av Rosanna om ett bett som hon använder på Pem.
Detta bett, mjukt gummibett, men ändå stadigt och med fasta ringar.
Finns här för 189 kr :)
Udverdering kommer sen när jag testat det :)



Nu har jag sista lektionen och sen går bussen hem, ska handla lite mat på vägen, sen hämtar X-pappa mig.
Får se hur mamma mår också, verkar som att hon håller på att få lunginflammation :( Stackaren.

Ne nu Skola :)

Bild från i sommras.

http://hastochpownii.myshowroom.se/hv-polo-jws-%e2%99%a5/





http://lamiamichelle.se/?p=1859#comments

http://topdressage.blogg.se/2011/november/bloggtavling.html#comment

Villken dimma det varit idag.


Blev hursomhelst ingen tömkörning idag, när jag kom hem 4 så sprang jag snabbt och köpte host medicin till min väldigt, med betoning på väldigt förkylda mamma. Sen snabbt och hämta hästarna, på med utrustningen på Sickan, och sen red jag och lillis ut barbacka en sväng :)
Hon var jätte duktig.
Bjöd frammåt, flyttade fint, ja hela hon var som en stor glädje boll som bara trippade fram,på ett possitivt sätt.

Efter att jag snabbt varit inne och ätit, och lyft på mig hela ryggsäcken som är fylld med ångest gick jag och Ida ut till stallet och fixade det sista, mockade, packade hö, blötte höt, blötlade maten, kärrade in spån, rullade ihop lindorna jag haft till Sickan idag, bytte vatten osv :)

Nu har jag precis ätit lite skinka och ägg och är så småningom på väg att gå och sova.

Men, hela kroppen är bara så ångestladdad, jag vill liksom bara krypa ut ur min egen kropp. Jag känner mig så fet, eller inte fet, men jag känner mig normal, och jag vill inte vara normal i kroppen, jag vill vara smal, inte för att idealen säger så, utan för att det är då jag trivs med mig själv. Och nu, när jag måste äta, så mår jag så piss dåligt.
Jag känner mig så äcklig. FY för min kropp.... !!!


Min fina bond outfit :D
Mountain horse kängor
Jacson byxor
Everest jacka,
och typ hm barn mössa :D
Det är ändå bara råddjuren som ser oss :D

Idag tror jag att jag faktiskt ska tömköra Sickan, det var ett tag sen jag gjorde det nu :)
Här var i Vintras :)

(gammal bild som sagt)

Sitter i skolan.
Bussen gick 8 i morse, Ida sov hos oss inatt, vilket var mysigt :)
Jag slutar 3 idag, och kommer hem 4 med bussen, antagligen kommer Ida med då också, så rider vi ut hästarna en sväng. Sen middag, och ut igen för att mocka, in, duscha och sen sova.
Mina dagar ser nästan likadana ut, förutom när Sickan vilar såklart :)
Det blir mörkt så fort ute nu. Redan lite efter 5 så är det kolsvart, lite tråkigt, eftersom man är i skolan då det ändå finns lite ljus, men men, än så länge hinner med rida om man är snabb när man kommer hem.
Men, det är lite beroende på hästens dagsform också, det är så halt och slipprigt i hagarna att dem lätt blir galliga i benan, och sträcker sig och så, så varje dag håller man en tumme för att hästen ska vara ren och sval i alla ben.
Igår red jag och Sickan ut själva, mysigt ^^
Hon gick jätte fint i slutet, älskar att få ett kvitto på att ridturen gett bra resultat :)
Ne, nu har jag engelska och sen är det mat, vi får Lax idag.
Jag kan inte säga att jag är ångestfri, men jag måste verkligen äta, annars orkar jag absolut inte med dagen, och dyslexin blir bara värre.

Okej!
Hej allihopa, eller hej, du som nu råkar läsa detta.
Jag varnar dig, för att detta kan bli en total meningslös text, men du fortsätter om du vill.
Till och börja med var det inte jag som kom på namnet på bloggen, det var min kära vänn Alina, Tack vännen. Efter att ha haft sisådär typ 7 bloggar så har bloggnamnen tagit slut i huvudet. Men, förhoppningsvis kommer jag att driva denhär bloggen längre än dem andra. Det hoppas jag iallafall.. Så ja, vill ni eller ja, du, vet vad denna blogg ska handla om nu,
Tjaaa, inte så mycket egentligen.
Om mig, jag heter Louise är 17 år, och har levt med själva diagnosen Anorexi nervosa i ca 6 år. Men har varit sjuk betydligt längre. Ja, men om det vore det ända problemet så vore jag ju glad.
Sen är det såhär, att efter att ha varit ätstörningspatient och det "inte gett något" resultat så är jag nu, blev nydligen en BUP patient. Så NU hoppas jag att jag kan få rätt hjälp, att reda ut mig, och få koll på om jag har andra diagnoser (psykiskt) också mer än ätstörningarna.
Den utredningen börjar nästa vecka, och jag har väntat på den i över 5 år. Gissa om jag är nervös....!
Förutom diagnosen Anorexi Nervosa så har jag nydligen även fått diagnosen Dyslexi, vilket många bara tror att är läs och skrivsvårigheter, men det är faktiskt mycket mer, men det stoppar mig hur som helst väldigt mycket i skolan, det är en av anledningarna till varför jag går med enkild lärare och försöker plugga klart nian nu. Men sen så ligger jag ju efter i skolan 2 år, eftersom jag tillbringat tiden på sjukhus. Därav pluggar jag nian nu.
Förutom Anorexi Nervosa och Dyslexi, har jag en "djup" depression, som jag nu med hjälp av mediciner kan hålla under "kontroll" så till vida att jag klarar att gå upp ur sängen, ta mig till skolan, äta någolunda och fixa min ponny och stallarbete. Dock är det bara en tillfällig lösning, med medicinerna alltså. Ja, just det, precis som du läste just så har jag en Ponny, guldstjärnan i mitt liv! Min älskade
Turbo Star Cicornia,
Arabiskt fullblod,
D-ponny sto,
Skimmel,
9 år,
Har haft henne i lite mer än 3 år.
Vår resa har varit allt annat än rak och platt.
Den har varit stenig, och gropig, och sned och sönder trasad, och ja. Vi har verkligen nåt botten med varandra, men det har också gjort oss starkare, eftersom för lite mindre än 1 år sen kom vändningen, och vi hade inte haft den underbara kontakten med varandra idag om vi inte gått igenom det vi gjort, det tror jag iallafall inte. Men än är vår resa inte slut, den har bara börjat.

Ja, nu vet ni lite om mig, ni kommer lära känna mig bättre om ni följer denna blogg, vilket är helt frivilligt.
/Louise :)