Jag och Sickan var på åkern idag igen.
Det känndes sådär, har lite problem att ställa och böja henne, och vi har ju inte heller tränat ordentligt på jätte länge. Och nu när jag inte heller äter ordentligt orkar jag mindre och tappar muskler vilket gör det ännu svårare.
Men vi jobbar på :)

Jag tittade på filmerna som Lillasyster filmade, och hittade en mängd olika konkreta saker att träna på.
- Jag måste räta upp mig,
- balansera upp mig bättre,
- våga rida henne frammåt och med ordning, sluta dalta,
- våga tänka mer uppåt frammåt.
O.s.v.

Det är så lätt att räkna upp saker man misslyckas med, eller inte lyckas med,
så bara därför tänker jag räkna upp minst lika många bra saker,
- Jag behöll lugnet
- Jag kämpade på fast det känndes lite motigt
- Jag var positiv med Sickan
- Jag gjorde mitt bästa.
- Jag vågade sätta mig bättre ner i sadeln.

När jag räknar upp det såhär, så känner jag mig inte lika dålig, jag lyckades faktiskt rätt bra ändå.

Det ser inte så bra ut som när
Becci och Tintin,
Lovisa och Mossan,
Lydia och Freddy,
Becca och Challe
och alla mina andra kompisar rider och tävlar.
Men det är just dethär jag måste sluta jämnföra mig med.
Jag kan inte jämnföra mig med alla, jag måste se vilka förutsättningar jag och Sickan har.
Vi måste jobba från där vi är.
Jag måste verkligen lära mig att fokusera på mig själv.
Och sen får jag tycka att mina kompisar är jätte duktiga, och glädjas åt dem.
Jag måste förstå att jag har en sjukdom som stoppar mig, att jag har en väldigt klurig häst, och att vi inte har tränat för tränare har gjort att vi inte kunat utvecklas på det sättet som vi hade gjort om vi tränat för tränare.
Vi är Här och Nu, och det måste jag landa i.



Lovisa ville ha en bild på min nya sadel,
Det är en Ideal, Impala, hoppsadel :)
en suddig snabb bild blev det

Efte åker passet var Sickan svettig, så hon fick ylle täcket på :)