Somnade på bussen men vaknade i rätt tid för att kliva av.
Eftersom jag kommer hem vid 4, och det är mörkt halv 5 så är det vääldigt tajt med tid.
Både igår och idag har mamma varit jätte snäll och nästan fixat Sickan helt klart så jag bara har behövt att springa in och byta om och sen sticka iväg ut.
Idag blåste det massor, med betoning på massor.
Vi red Söderåkers första höger, början av vägen går mellan öppna åkrar och där blåste det rätt friskt.
Hade reflextäcket på "oss" så det fladdrade lite med vilket Sickan inte tyckte om, men hon var duktig ändå.

Eftersom det vart lite stressigt, blev jag rätt spänd, och det blev inte så bra när Sickan spände sig för att det blåste och var mörkt, och jag spände mig för att jag är mörkrädd och var stressad, hade ångest och höga prestationskrav.
MEN vi lyckades rida hela ridturen utan att bråka.
OCH i slutet av ridturen, när jag reflekterat tillräckligt många gånger på att jag spände mig, gjorde vi många ordentliga halter, jag andades med magen, och slappnade av. Då var det som någon skulle kastat magipulver över oss, för gud vad bra det gick sen. Och vad stolt jag kände mig över att jag lyckats rädda upp situationen.
Bra Louise.
Så början gick okej, mitten vart det spänt och slutet gick klockrent :)

Så, jag är nöjd.

Vi hade rätt mycket tempo på, öka och minska, men ett högt grundtempo då vi hade rätt bråttom, men för att försöka att inte stressa upp oss allt för mycket så la vi in övergångar och öka och minska, lite knepigt när Sickan var pigg också mitt upp på allt, OCH jag fick hem bettet idag, så jag provade att rida med det.Ja, det var mycket idag.


Jag ska utvärdera bettet lite längre fram när jag provade det i lite fler situationer så jag kan känna vad som är vad :)

Ne nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen rita lite kanske till bloggen på paint.

/Louise och Sickan