Jag hatar alla speglar just nu,
alla rena fönster och glasrutor man kan spegla sig i.
Jag ser för jävlig ut, Faaaan vad jag hatar min kropp!
Allt jag kan se är fett och lös hud.
Inga kläder passar,
allt sitter som ett jävla korvskinn.
Jag känner mig så äcklig och fruktansvärd....
Och inte blev det bättre för att jag igår tog en gymfri dag, tänkte ta det lugnt en dag, eftersom jag hade tränat varje dag i en vecka.
Men ne, det var inte alls vettigt, mådde bara S.K.I.T. rent utsagt!!!
Idag blir det Spinning med bästa Emelie!!!!
Och sen lite styrketräning i gymmet!!!!!!!!!!!
Underbart skönt ska det bli, å vad jag ska ta i <3

• Ortorexi – Sjukligt överdriven träning och överdriven, tvångsmässig hälsosamhet. Begreppet ortorexi myntades av amerikanen Steven Bratman i slutet av 1990-talet. Är ännu inte någon psykiatrisk diagnos och experter är inte eniga om huruvida det ska ses som en sådan eller om det rör det sig om anorexia nervosa i ny förklädnad. Ätstörningen kan vara extra svår att upptäcka eftersom personerna ofta är normalviktiga och ses som hälsosamma.

Ortorexia nervosa

Ortorexia nervosa är ännu ingen egen diagnos, utan räknas till Ätstörningar UNS.

Störningen kan kallas för en sorts "träningsnarkomani" - överdrivet mycket träning - och kombinerad med väldigt strikt mathållning blir den farlig för den drabbade.

Begreppet ortorexia nervosa myntades av en amerikansk läkare i slutet av 1990-talet, Steven Bratman.

Han menar att personer med ortorexia nervosa har fastnat i en tvångsmässigt hälsosam livsstil. Det innebär att personen ofta känner sig otillfredsställd om hon eller han inte har uppfyllt sina högt ställda mål inom träning och mat.

Så hälsosamt som möjligt

Om personen har ätit för mycket kalorier någon dag, kompenserar hon eller han nästan alltid det med överdriven träning för att "jämna ut".

De flesta med ortorexia nervosa kan kalorivärdena för de vanligaste livsmedlen utantill – för att kunna räkna ut kalorier och ha kontroll över vad de äter och förbrukar.

Ortorexia nervosa handlar inte om att gå ner i vikt, som anorexia nervosa, utan om att vara så hälsosam som möjligt. Det kan både handla om att ha snygga muskler och att undvika socker och annat onyttigt i maten.

Personer som lider av ortorexi är besatta av kost och träning och är tvångsmässigt fixerad vid att vara hälsosamma. Han eller hon är väldigt noggrann med vad de äter och om det vill sig illa kan det slå över och bli ett tvång. Ortorektiker ägnar otroligt mycket tid till att tänka på mat, vad som ska ätas – när, var och hur. Ofta kan planering ske flera dagar i förväg och näringsämnena är viktigare än själva matupplevelsen.

Sjukdomen kan leda till att personen tar avstånd från sociala situationer och isolerar sig från vänner och familj precis som anorektiker då dessa inte lever upp till kraven på vad maten skall innehålla. Ortorektiker har ofta sin egen sanning om vad som är nyttigt, men funderar inte på helheten. Detta leder ofta till att kroppen får brist på viktiga ämnen. Kroppen reagerar med frusenhet, irritation, yrsel, sömnlöshet, håravfall och depression.

Många ortorektiker tränar också överdrivet mycket – ibland flera gånger om dagen. Ofta har personer med ortorexi problem av olika slag eller är deprimerade och då kan träningen bli en tillflyktsort.

Tecken på ortorexi:

Man undviker konsekvent fett, blir mer eller mindre besatt av kost och träning, kalorier och vikt. Man får ångest eller känner sig icke tillfredställd om man inte lyckas äta som man planerat eller missar ett träningspass. Om man äter något onyttigt kompenseras det med överdriven träning. Många som är drabbade av denna sjukdom upplever att de måste äta ”nyttigt” för att känna sig nöjda med sig själva. Problemet kan i början vara svårt att upptäcka, men lättare efterhand då det tar över och styr hela livet och hindrar andra. Nedan finner du några kriterier som före kommer vid ortorexi.

 

- Tillbringar du mer än tre timmar per dag med att tänka på din diet?

- Planerar du dina måltider flera dagar i förväg?

- Är näringsvärdet på din måltid viktigare än nöjet att äta den?

- Har din livskvalite minskat medan kvaliten på din mat ökat?

- Har du blivit striktare mot sig själv på senaste tiden?

- Har din självaktning fått en kick av att äta hälsosamt?

- Har du gett upp mat som du brukade njuta av, för att äta ? rätt? mat?

- Gör din diet det svårt att äta ute, så att du distanseras från familj och vänner?

- Känner du skuld när du frångår din diet?

- Känner du dig tillfreds med dig själv och i total kontroll när du äter hälsosamt?

Testresultat
 

Ditt testvärde: 38 poäng

0                             12                         24                           38

Flera av de svar som uppgett kan tyda på att du lider av ortorexi.

Om du inte jobbar med träning eller tävlar så verkar väldigt mycket av ditt liv kretsa kring träning och kost. Vill du prata med någon kan du ringa några av våra experter.

Om jag inte hade dig,

Du skriker åt mig,

Jag känner mig helt totalt super förvirrad just nu. Och påsken gör det INTE bättre!!!!!
Påskägget fullt med godis, ALDRIG att jag skulle äta upp det, ALDRIG, inte en enda godisbit i min mage. Den är redan tillräckligt fläskig som den är!!!!!

Påsk, betyder röda dagar, vilket betyder att typ allt är stängt, GYMET ÄR BARA ÖPPET NÅGRA TIMMAR VARJE DAG! Panik skiiiit!

Har bara tränat 1 h idag och jag mår redan pisss....


Känner mig äcklig och fet och vill bara försvinna från mig själv!
Hatar mina stora fläskvalkar på magen och mina lår som är stora som timmer stockar.....

Jag känner mig så groteskt stor, usch, usch, usch!!

Dessutom är jag hemma just nu, vilket alltid betyder MAT!!!
Jäkla skit....
Har ätit lite av allt idag, alldelles för mycket hursom helst!!!!

Ägg, 1 dl pasta skruvar, 2 skålar yoghurt med sockerfri müsli + 3 msk russin.
Ost och skinka på en brödbit. Några mandlar!

ALLT DET TILL MIDDAG OCH MELLIS!


Jäkla SKIT!

Aja, det kunde varit värre, jag äter hursomhelst inte påskbord, memma med grädde, effterrätt, godis eller dricker någon läsk!!!

Neej!!!



Åh vad jag har åångest just NU!!!!!!!!!

Jag blir så arg och frustrerad på alla magra människor just nu.
Alla anorektiker som strosar runt och tror att dem är så jäkla duktiga som svälter sig själva.
Det går inte att beskriva min frustration över att behöva se dessa människor.

Jag blir så arg, så frustrerad, så ledsen, så avundsjuk, så påverkad, så gaaaalen att det inte går att beskriva.

Jag SKA bli frisk nu, jag SKA det bara, och jag HOPPAS att min nya ADHD medicin ska hjälpa mig som jag börjar med i morgon. Men fy bubbland vad galet jobbigt det är att se pinnsmala människor just nu....

Jag blir så otroligt påverkad, så påverkat att jag går och skriker innombords så fort jag ser "dem".

MEN NE, JAG SKA KLARA DETHÄR NU!
OCH JAG MENAR DET!

Faaaan....

Faaan heller att jag tänker kompensera mitt ätande bara för att jag såg dig äckligt smala.
Faaan heller att jag ska låta ångesten ta över och styra mig totalt.
Jag SKA äta, hör du det, jag SKA ÄTA!

Jag är så trött på dig, jag är så trött på all ångest du straffar mig med...

Måste jag inte plågas av din ångest måste jag plågas av hunger, och faan heller att jag tänker fortsätta göra det.

Jag ska inte låta alla äckligt smala människor dra ner mig, neee, det ska jag inte.
Håll dig undan skitångest, jag är starkare än dig.
Tror du mig inte?
Då jag ska tame fan bevisa det.
Du ska se att du har fel,
att JAG för en gångs skull har RÄTT..

Ditt vidriga as, gå och dränk dig.
Hur vågar du ens visa dig,
hur vågar du ens trycka ner mig.
Nu ska du få tillbaka,
ja, du ska få tillbaka nu, HÖR DU DET!!

Och hundra gånger värre,

för jag är tusen gånger starkare än dig!

Det var ett tag sen

I Torsdags kväll kl 17:00 blev jag inlaggd på Vuxen Psyk slutenavd.
Var där fredag, lördag och kom nu hem söndag kväll.
Dagarna har bestått av 1-3 ångestattacker, hyperventilerat och mått piss. Har svimmat X antal gånger, vilket jag måste erkänna att var väldigt obehagligt, kännslan att inte få luft och att allt blir svart var inte det roligaste jag vart med om. Men samtidigt var det så skönt, för all smärta försvann. Jag liksom bara gick in i en dimma.
Ett akuten besök han jag också med om, träffade en supertrevlig läkare!


Jag skäms så egentligen över att jag skriver det här, för det är inte ett sätt jag vill ha uppmärksamhet på. Men jag måste få skriva av mig, och jag väljer att göra det på denna blogg.

I morgon är det Måndag, vilket innebär skola.
Men jag fixar inte det, så jag blir hemma i morgon också...
En vanlig dag i soffan med ångest upp över öronen.....Hej Underbara liv!

Nu har jag varit hemma en hel vecka från skolan,
det ända jag gjort är att vart inne, och när jag inte varit inne har jag varit med Sickan.
Jag har inte kunat visa mig i skolan, jag skämms så över hur jag ser ut, ångesten har varit förjävlig och jag har inte lyckats gå emot den.
Varje kväll har varit fruktansvärd, och varje natt har jag drömmt mardrömmar.
Ångesten har drivit mig,
jag har joggat, gått promenader, jobbat i stallet mer än vanligt, longerat sickan, ridigt + 2 promenader per dag med henne. När jag inte har rört på mig har jag ätit och ätit, tills ångesten fullkommligen har slagit mig gul och blå, så har jag i panik sprungit ut och gått eller ridigt.
Paniken den senaste veckan över min kropp har varit så HEMSK!
Jag vill verkligen ner i vikt, men jag kan inte, jag kan inte lämna Sickan, jag kan inte ge upp nu.
Men jag vill.
Men jag kan inte!!!!

Åh vad livet känns piss just nu!

Jag kan inte låta bli att längta tillbaka!

Inne i en svacka nu, som jag bara vill ta mig ut ifrån......

Sitter i soffan,
tittar på tv,
lillebror sitter brevid och äter chips...
jag vill också ha, men jag kan inte, jag kan inte ta ett ända chips. Ångesten skulle döda mig.

Åh jag blir så arg, jag blir så ledsen, jag blir så frustrerad. 
Varför ska jag ha det såhär?
Varför ska inte jag få njuta av livet?

I morgon är det lördag,
vilket innebär lördagsgodis, till alla förutom mig.....

När det är julbord får alla ta vad dem vill, utom jag för ätstörningen ser till att hålla band på mig.

När det är efterrätt får alla, förut jag som måste hålla en stenhård kontroll.

Visst, det kanske inte låter så farligt.
Men det är skitjobbigt att se andra som får njuta av god mat, goda efterätter, bullar, godis, chips, och om jag åt det så skulle jag bli totalt mörbultad av ångest om jag ens smakade.

Det finns sååå mycket mat man kan äta, det finns sååå mycket gott, men ändå tillåter jag mig endast några få olika livsmedel.....

Jag blir så frustrerad över att jag inte kan tillåta mig själv att äta och må bra.
Och jag HATAR ångesten!!!!

Står framför spegeln i badrummet,
tittar ner i golvet och är livrädd för att se mig själv i spegeln,
jag äcklas av min kropp,
jag äcklas av mig själv,
jag är rädd för att möta min egen blick och se ångesten spegla sig,
jag vill helst bara skrika,
och springa,
för jag orkar inte, jag står inte ut längre.
Men hur många gånger har jag inte sagt det,
hur många gånger har jag inte sagt så,
och ändå är jag fortfarande här,
bland er.
Varje dag är en kamp,
varje dag är någon gång ett helvete.
Varje måltid ska man brottas med han där som sitter på ens axel och styr.
Jag tar en brödbit och för mot munnen,
jag är så jävla hungrig, jag måste få äta,
jag kan inte låta bli,
tuggar fast monstret skriker till mig att spotta ut,
sväljer och möts direkt av ångesten.
Tårarna kommer,
men jag äter mer,
tänker att, nu är allt ändå kört så kan lika gärna fortsätt äta.
Slutar tillslut och ångesten bara väller över mig,
springer ut,
springer och springer för ångesten jagar mig.
Känner mig ännu äckligare, ångrar att jag ens skulle smaka på något,
hur kunde jag vara så misslyckad och tappa kontrollen?
Känner mig sämst,
känner mig usel,
tjock misslyckad och värdelös!

Allt detta i över 5 år.
Det går inte ens att beskriva vilket helvete det är att leva med Anorexia Nervosa!


Snälla ni där ute, gör inte samma misstag, som jag och så många andra som har blivit anorektiker. Att trösta sig med hjälp av att över äta eller inte äta, är absolut inte lösningen på något problem i världen!

Jag är verkligen sämst på att uppdatera just nu...Jag vet!

Men, just nu är jag inne i ett stadium, där jag absolut inte vet vart jag är.
Har lite tappat det regelbundna ätandet vissa dagar, äter men inte när jag borde, äter lite hela tiden...

Dem senaste dagarna har jag gått upp vid 12-13.
ätit lunch
antingen fixat med hästarna, eller varit på BUP.

Ätit nån slags middag och mellis.
Sen har jag setat framför teven 2-3 h med datorn framför mig.
Sett på 4 avsnitt av Supersize VS Superskinny med olika inslagg i varje program där man får följa 3 anorektiker.
Ätit lite, innan jag pinat mig igenom en iskall dusch för att försöka minska ångesten,
för att sen krypa i min pyamas och ner framför teven igen.
innan jag kryper i sängen för att återigen sova 12-13 h!

Jag vet inte vart jag står just nu.
Jag vet iallfall att 6 h utredning på BUP under 4 dagar är avklarat!

Måndagen, den 2 januari 2012!
Första gången jag skriver 2012, (bara en notis)

Var på BUP idag, och var första dagen vi började med utredningen.
Satt i två timmar med K, men tiden gick supersnabbt.
Trots min urusla koncentrartion gick det super, tack vare att jag hela tiden fick göra någonting :)

I morgon fortsätter vi, ska dit kl 9, får se vad vi gör då :)

Idag har jag räknat matte, berättat om bilder, pratat om ord, förklaringar, byggt med klossar, placerat bilder i rätt ordning, o.sv. Super intressant.....
:)


Jag idag på BUP

Jobbig kväll ikväll igen...

Har tänkt ett tag nu på hur jag ska kunna bryta denna nedåtgående trend som skapar så extremt med ångest....
Jag behöver verkligen ett avbrott i vardagen,
så,
imorgon åker jag till Stockholm för att gå runt i affärer hela dagen,
leta efter fynd på mellandagsrean,
och bara ta hand om mig själv,
äta min favoritsallad i gallerian,
kanske att jag även vågar mig på en yoghurtglass....Älskar nämligen dem!


Men jag tänker inte utmana för mycket,
för imorgon ska bli en dag med såå liiiiiiite ångest som möjligt.
Jag kommer springa runt hela dagen,
så röra på mig kommer jag defenitivt att göra,
och äta, ja det måste jag göra regelbundet, och dessutom kan jag inte springa och peta i mig massor under dagen eftersom jag inte kan springa i kylskåpet hela tiden.
Känns JÄTTESKÖNT!

Åh det ska bli en sån bra dag i morgon...
Tänkte att jag tar med mig kameran, så kan jag kanske fotta lite :D



Bilden togs för nästan exakt ett år sedan!

Jag har kommit in i en dålig rytm...
Såhär får det bara inte fortsätta,
nu är det ett stopp på det hela.
Nu ska allt bli mer kontrollerat igen!
Maten ska bli bra,
rutinerna ska sitta,
jag måste sova tillräckligt,
nu är det hårda bud som gäller,

för det är det ända som fungerar!


Åt något helt förbjudet ikväll, HELT förbjudet.
Jag stoppade det i munnen,
tuggade,
var på väg att spotta ut det,
men det var ju så gott,
så krämigt, mjukt, sött, fluffigt, knaprigt.
Åh det bara smälte i munnen,
åh jag ville bara hålla kvar den smaken,
svalde,
tänkte, faaan nu är det redan kört, nu har jag redan börjat äta,
så jag kan lika gärna fortsätta,
och det gjorde jag,
åt mer,
mer,
så jävla gott,
kunde inte sluta,
samma tanke kom tillbaka, det är redan kört, kan lika gärna fortsätta.
Sen tog det stopp, när jag insåg att jag fått i mig alldelles för mycket.
Ångesten kom ikapp.

Åh, ångesten kröp i hela kroppen, som om den skulle explodera när som helst,
jag vill dra av mig håret, slita av mig det,
springa ett maraton,
gråta tills det inte fanns en droppe kvar,
inte en ända tår kvar i mig.

Bet ihop,
fast faan, det bara kokade i hela mig,
vad skulle jag göra,
panik,
total panik,
shit,
faan,
skiiit,
helvete,
piss,
vad i håvete har jag gjort, va faaan var det jag gjorde!!!???

Det kan inte vara sannt,
har jag ätit,detdär??
Måste vara en mardröm,
det får inte vara sannt..


Slet av mig kläderna,
såg mitt äckliga fett spegla sig i badrumms spegeln.
Kännde mig som en 200 kg klump gjord av fett.
Grät,
hoppade i duschen,
vred på det kallaste som fanns.
Det var kallt, Is kallt,
det bara ilade i hela kroppen när jag lät det iskalla vattnet rinna över mig.
Hjärtat slog snabbare, det krampade i huvudet, i kroppen, jag skakade,
det är hemskt, jag vet,
det är fruktansvärt..
Men jag måste göra så, för att för en liten stund få dämpa ångesten, och känna att något annat gör ondare!

Ångesten är vidrig!!!!!

Sitter och dricker kaffe och njuter av livet,
....typ.

Jag har under flera nätters tid vaknat, mitt i natten, och varit heeeeelt blöt, alltså verkligen helt blöt. Så otroligt obehagligt. Inte varm, inte svettig, utan bara blöt, från topp till tå.
Och så fryser jag, för att jag är nedkyld av att jag är så blöt...
Tack vare Nea, kom vi igår på vad det var,
obalans av salthalten i kroppen.
och det stämmer,
för att för några veckor sen slutade jag äta salt helt, för jag åt för mycket, och salt binder vätska, vilket gjorde att när jag åt så mycket salt så sammlade jag på mig vätska villket ledde till att jag blev svullen i ansiktet och magen o.s.v.
Paniken gjorde att jag helt slutade med salt,
bara det ATT,
äter man för mycket salt,
samlar man på sig vätska,
men äter man inget salt,
så händer samma sak, alltså man sammlar även då på sig vätska.
Har ni hört den fyndiga meningen, Lagom är bäst!
Och oftast är begreppet lagom och normalt två stycken rätt svåra begrepp, men när det gäller "näringslära" finns det faktiskt forskning som man kan luta sig emot, och jag har bibeln för alla anorektiker,
Boken Mattillåtet av Gisela Van Der Ster.
Slog genast upp kapitlet om salt.

Vanliga symptom vid saltbrist

- Yrsel
- svartnar för ögonen vid snabba rörelser
- huvudvärk
- svaga händer
- spagettikänsla i benen, muskelvärk
- domningar i armar och ben
- kissar ofta eftersom vätskan rinner sakt ut
- kissar på natten
- nattliga svettningar
- illamående
- svälller i magen när man äter
- svullet ansikte

Allt detta stämmer!
Så nu ska jag försiktigt börja äta salt igen, så får vi hoppas på att det blir bättre....

Tack Linnea <3

Det är rätt jobbigt just nu,
med nästan allt,
ja, allt FÖRUTOM Sickan, och det är iofs inte ett "bara".

Men,
under åren som gått har jag haft både ortorexi, anorexi men även bulemi, men får något år sedan slutade mina kräkreflexer att fungera så jag kan inte längre spy, men sanningener är att jag fortfarande inte kommit helt ifrån hetsätandet!
Och just nu är det lite det som är ett problem.
Och det är ett problem förknippat med skam....
Vem vill ses som den personen som inte har kontroll, och bara vräker i sig, som inte kan stoppa sig själv, som inte kan hålla sig, ja, inte är det en person med ätstörningar iallfall...
För oss med ätstörningar, och framförallt bulemi är våra problem förknippat med extremt mycket skam och skuld.

Jag är just nu inne i en period när jag tröstäter.
Mår jag dåligt så äter jag,
har jag tråkigt, så äter jag,
är jag rastlös, så äter jag,
sitter jag framför datorn, så äter jag
O.s.v.

Detta tillsammans med mina alla ätstörningar skapar extrem ångest.
För det stora DET är ju att jag inte vill bli tjockare, fulare och äckligare.....
Och sitter jag och "vräker i mig mat" så skjuter kaloriräknaren i toppen, och då är det bara att träna, träna, träna, och sen dagen efter kan jag knapt äta nåt, fast sen på kvällen blir jag hungrig iallafall och äter...
Hur som helst,
För att jag ska få kontroll på mitt tröstätande gäller bara en sak,
regelbundna måltider, tillräckligt med mat på varje måltid, tugga maten och våga bli mätt...
Men för mig är inte det här ett sånt "bara"....
Men det är den ända "medicinen" som hjälper mig mot detta tröstätande.
Men att 'äta så¨mycket som behövs, regelbundet under dagen, skapar också massor med ångest, så därför känns inte det heller som ett självklart val.

Hur som helst,
mamma hjälper mig, och utan henne skulle jag nog aldrig fixa att leva med allt dethär som mitt liv innebär!
Idag har jag ätit rätt regelbundet och ganska bra mängd med kalorier, så nu har jag förutsättningar för att inte hetsäta ikväll,
dessutom har jag och mamma kommit på ett nytt system,
efter middagen, får jag inte stoppa något i munnen utan att fråga mamma om lov, bara för att jag ska undvika att börja hetsäta...


Ja, så dethär är väl ett av mina "problem" just nu, och det är betydligt tyngre än vad det låter.
Men ni som läser dethär och själva är mitt i det, våga be om hjälp, för du är inte ensam!




Sen finns det faktiskt en förklaring varför så många tröstäter.
När man äter t.e.x choklad frigörs dopamin och endorfiner och ett hormon som heter Grelin. Dopamin ger dig lustkänslor, endorfiner gör att du mår bra medan hormonet grelin skapar ökat sötsug och hunger. Det är därför du gärna äter mer sötsaker än vad som är bra när du en gång har börjat småtugga godis. Grelin är det hormon som startar själva hungerprocessen. När du äter så är det främst dopaminet som är aktivt. När du blir mätt tar mättnadshormonet Leptin sen över och dämpar dopaminet och grelinet. Nu när du känner dig mätt ökar må-bra hormonet serotonin. MEN sen finns det dem som har brist på serotoninet, och då blir det som det låter, man blir alltså inte nöjd lika fort utan fortsätter och äta för att få dopaminkickar!

Belöningshormon (må-bra-hormon) som påverkar humöret så man känner sig glad, nöjd och lugn. Är en signalsubstans. Reglerar även koncentrationsförmågan, reglerar impulskontrollen, sömnen och sexlusten. Gemenskap, samhörighet och trygghet höjer serotoninnivån, motverkar depressioner. Minskar serotoninnivån så blir man rädd, får sämre självkänsla, blir depressiv, får ångest, blir nedstämd, impulsiv, lättirriterad, aggressiv, får snabba utbrott, samt känner ofta större sötsug och sug efter snabba kolhydrater. Förhöjda serotoninnivåer minskar sexlusten, verkar aptitdämpande, år ångestdämpande och har en antidepressiv effekt.

Vi som är depprimerade har brist på serotoninet och därför får vi ofta mediciner som ökar serotoninet!

Ja, det är en hel vetenskap, men det där var lite grann iallfall :)