Nu har jag varit hemma en hel vecka från skolan,
det ända jag gjort är att vart inne, och när jag inte varit inne har jag varit med Sickan.
Jag har inte kunat visa mig i skolan, jag skämms så över hur jag ser ut, ångesten har varit förjävlig och jag har inte lyckats gå emot den.
Varje kväll har varit fruktansvärd, och varje natt har jag drömmt mardrömmar.
Ångesten har drivit mig,
jag har joggat, gått promenader, jobbat i stallet mer än vanligt, longerat sickan, ridigt + 2 promenader per dag med henne. När jag inte har rört på mig har jag ätit och ätit, tills ångesten fullkommligen har slagit mig gul och blå, så har jag i panik sprungit ut och gått eller ridigt.
Paniken den senaste veckan över min kropp har varit så HEMSK!
Jag vill verkligen ner i vikt, men jag kan inte, jag kan inte lämna Sickan, jag kan inte ge upp nu.
Men jag vill.
Men jag kan inte!!!!

Åh vad livet känns piss just nu!

Jag kan inte låta bli att längta tillbaka!