Jag orkar inte, men tvingar du mig, så gör jag det.....
Anorexin, depression | 2012-04-12 | 10:11:14 Kommentera här! » 1 st
Du skriker åt mig,
du slår mig och säger att jag kan dra åt helvete om jag inte lyssnar på dig,
du hotar mig med ångest och bestraffar mig även med ångest,
om jag lyssnar på dig, och kör över min kropp och hjärna blir du iallfall lite nöjd.
Du sabbade hela min jävla tonårsuppväxt,
du sabbade hela min kropp och fick mig att se ut som ett lik,
du fick nästan mitt hjärtat att stanna och trots det säga att jag inte varit tillräckligt sjuk,
du har sabbat mitt sociala liv och fått mig att känna mig som en totalt värdelös människa.
Du har fått min mamma att gråta och tro att hon skulle mista sin dotter,
du har fått min relation med min syster att bli en total katastrof,
du har fått min lillebror att tvivla på sig själv och gjorde mig till en totalt misslyckad förebild.
Du sabbade hela min tävlingskariär som hoppryttare på ponny,
du sabbade min framtid som höjdhoppare.
Du har fått mig att tvivla på om jag någonsin blir av med dig,
du har fått mig att tvivla på om jag någonsin kommer kunna leva ett fritt liv.
Du har sabbat flera av mina kompisar,
genom att även ta dem till dina offer,
och vägrar nu att släppa dem.
Du har i perioder tagit ifrån mig min natt sömn och nästan fått mig att ta livet av mig genom ett självmordsförsök.
Du har kostat så jävla mycket pengar för sjukvården, genom att vägra släppa mitt huvud,
du har tvingat mig känna sån smärta, bara för att du ska vara nöjd.
Och trots att jag gör som du säger, blir du aldrig nöjd.
Jag har gett hela mitt liv till dig, och plågats av dig i flera år.
Fattar du inte vad du gör mot mig?
Får du inte ens dåligt samvete?
Kan du inte ens tänka tanken att släppa mig?
Varför övertalar du mig att vara med dig, att samarbete med dig, och ge dig allt som du vill ha.
Du är så fruktansvärt oretvis och elak,
du är så jävla grym och fruktansvärd.
Du lovade mig att jag skulle bli nöjd om jag gjorde som du sa,
det ända som hände var att jag fick se min unga oskyldiga kropp som ett skelett och tycka att det var vackert,
jag kände sån smärta att jag aldrig trodde att jag skulle överleva,
du fick mina revben, att stå ut och kännas som dem skulle peta hål på huden.
Mina sittben skavdes mot stolarna och jag fick sitta på kuddar,
mina små smala magra ben var täckte av blåmärken av ådror som inte orkade hålla inne mitt blod,
mina ögon var stora och ledsna, dem var tomma och mörka. Att se mig själv i spegeln var som att se rakt igenom hela mig själv, som att det inte fanns någonting, att pupillerna var det ända som fanns, ett stort svart mörker.
Jag kände varje slag som hjärtat slog, tungt, tungt, tungt slog det. Det slog, som varje slag skulle vara det sista, och smärtan över bröstkorgen gick inte att beskriva. Tusen knivhugg i bröstkorgen gjorde så ont att jag knappt kunde sitta.
Att ligga gjorde ont, så ont, för kroppen var för trött för att orka.
Ska du lämna mig snart, eller tänker du sitta kvar?
Jag orkar inte slå till dig, för allt du ger är tusen slag tillbaka.
En knytnäve i magen, ett knivhugg i bröstkogen och ett slag över kinden räcker för att få mig sluta orka.
Jag fixar inte dethär, jag fixar inte att bli av med dig.
Jag tror att jag får leva med dig, resten av mitt liv.
Men snälla, gör mig aldrig någonsin så mager igen,
snälla, tvinga mig inte att tappa 20 kg.
Jag orkar inte, men om du tvingar mig, så gör jag det för jag fixar inte hur du plågar mig annars....
Kommentarer
♥
Skrivet av: Ida
vackraste Louise, det känns så fruktansvärt att läsa detta, även om jag vet hur du har det, till viss del åtminstone, men jag kan inte föreställa mej att leva i ett sånt helvete som du gör.. men du måste lyssna på mej nu vännen, du MÅSTE kämpa emot dendär jävla anorexin, den har förstört dej så fruktansvärt mycket.. låt den inte förstöra dej mer, ge inte efter för den! Visa att du är starkare än den, du är så mycket bättre än så, du ska INTE behöva leva såhär! Be den dra åt helvete och släppa dej! Fortsätt som du gör nu, ät ordentligt och träna i måttliga mängder så gott som det går! Jag finns här och stöttar dej, och yvonne och linda och sebastian och mats och micke och HELA familjen, dina kompisar och även Cicornia! Jag ber dej att kämpa även om det är svårt och omöjligt, vi alla vill ditt bästa, och finns här! Lilla pluttunge<3
