Avundjuka
Allmänt | 2012-05-25 | 14:19:00 Kommentera här! » 1 st
Avundjuka,
jag kan bara säga en sak om det, Fruktansvärt!!
Har ni tänk på vad avundjukan kan göra med oss?
Som t.ex.
- Sabba vänskapsrelationer
- Känna skadeglädje
- Tappa hoppet om oss själv
- Blunda för det som vi själva har
- En otroligt energitagande kännsla
- Kännslan kan få oss ledsna och sura.
Detta var bara några exempel, och bara tanken på hur många det finns i världen som är avundsjuka på varandra skapar världens taggtrådsboll i min mage.
Avundsjukan som jag upplever det, är störst bland flickor, tjejer och kvinnor.
Om vi säger såhär, vem kan säga att man inte är avundsjuk på någon, att man är totalt nöjd med sig själv och det man har?
Jag kan helt ärligt säga att Avundjukan tar alldelles för stor plats i mitt liv.
Och till er som inte känner avundsjuka: Njut, och var stolta över er själva att ni kan glädjas åt det ni haroch för att ni är den ni är.
Jag kan rada upp en hel lista på saker jag är avundsjuk på, det är inte bara en sak, inte 10 eller 20. Listan kan nog göras oändlig.
Men för att bli av med avundsjukan så ska man nog börja erkänna för sig själv att man faktiskt är avudnsjuk på grejer, kompisar, andras liv, andras situationer, andras barn, andras resor, andras föräldrar, andras bla bla bla ochsåvidare.
Jag vill inte vara en såndär surputte som går runt och är avundsjuk på alla andra, och den ända sanna glädjen är skadeglädjen, neee, så vill jag inte att det ska vara. Jag vill kuna glädjas åt andra, och kunna njuta av att se deras framgångar. Och för att komma dit så måste jag först acceptera mig själv och mitt liv, lära mig se dem possitiva sakerna. Och även acceptera det negativa. Man kan inte ha allt (då menar jag inte bara i saker som i materiella ting, utan allmänt om allt).
Alla har vi olika förutsättningar, men alla är otroligt lika bra och värdefulla ändå. För det är människan i sig som ska vara älskad och älska sig själv. Det runt omkring oss ska vi också uppskatta, men det är inte det som ska avgöra om man älskar sig själv eller inte. Att lära sig acceptera och älska sig själv, tror jag är grunden i att kunna acceptera och älska andra. Och att slippa den fruktansvärda kännslan avundjuka!
Jag skulle kuna skriva en rätt lång text om avundsjuka. Men demhär meningarna får räcka för idag :)
jag kan bara säga en sak om det, Fruktansvärt!!
Har ni tänk på vad avundjukan kan göra med oss?
Som t.ex.
- Sabba vänskapsrelationer
- Känna skadeglädje
- Tappa hoppet om oss själv
- Blunda för det som vi själva har
- En otroligt energitagande kännsla
- Kännslan kan få oss ledsna och sura.
Detta var bara några exempel, och bara tanken på hur många det finns i världen som är avundsjuka på varandra skapar världens taggtrådsboll i min mage.
Avundsjukan som jag upplever det, är störst bland flickor, tjejer och kvinnor.
Om vi säger såhär, vem kan säga att man inte är avundsjuk på någon, att man är totalt nöjd med sig själv och det man har?
Jag kan helt ärligt säga att Avundjukan tar alldelles för stor plats i mitt liv.
Och till er som inte känner avundsjuka: Njut, och var stolta över er själva att ni kan glädjas åt det ni haroch för att ni är den ni är.
Jag kan rada upp en hel lista på saker jag är avundsjuk på, det är inte bara en sak, inte 10 eller 20. Listan kan nog göras oändlig.
Men för att bli av med avundsjukan så ska man nog börja erkänna för sig själv att man faktiskt är avudnsjuk på grejer, kompisar, andras liv, andras situationer, andras barn, andras resor, andras föräldrar, andras bla bla bla ochsåvidare.
Jag vill inte vara en såndär surputte som går runt och är avundsjuk på alla andra, och den ända sanna glädjen är skadeglädjen, neee, så vill jag inte att det ska vara. Jag vill kuna glädjas åt andra, och kunna njuta av att se deras framgångar. Och för att komma dit så måste jag först acceptera mig själv och mitt liv, lära mig se dem possitiva sakerna. Och även acceptera det negativa. Man kan inte ha allt (då menar jag inte bara i saker som i materiella ting, utan allmänt om allt).
Alla har vi olika förutsättningar, men alla är otroligt lika bra och värdefulla ändå. För det är människan i sig som ska vara älskad och älska sig själv. Det runt omkring oss ska vi också uppskatta, men det är inte det som ska avgöra om man älskar sig själv eller inte. Att lära sig acceptera och älska sig själv, tror jag är grunden i att kunna acceptera och älska andra. Och att slippa den fruktansvärda kännslan avundjuka!
Jag skulle kuna skriva en rätt lång text om avundsjuka. Men demhär meningarna får räcka för idag :)
Kommentarer
♥
Skrivet av: Jessica
Vad kul att du uppdaterar! Jag saknar dig, you know.
Ja, avundsjuka är den äckligaste känslan i världen. Och jag tror du har helt rätt i att det bästa botet är att våga säga högt att man är avundsjuk. När man vågar tänka/säga det, så vågar man också reflektera över VARFÖR man är avundsjuk, och då brukar det släppa.
puss och kram!
