Jag drömmer,
om en framtid,
om ett liv jag vill leva.
Jag ska få det livet,
jag vet att jag ska få det.
Och om jag inte får det,
vet jag att det kommer bli bra ändå!!

Att drömma är att ge sig själv hopp om framtiden,
en vilja att vilja leva vidare,
en dragningskraft som får en att orka.

När allt känns hopplöst,
och man bara vill ge upp,
brukar jag ta tag i mig själv och drömma vidare och fantisera om hur jag vill att mitt liv ska se ut som 30 åring.


En 30 årig kvinna.
Utseendet kommer vara som nu,
men jag kommer ha lärt mig att vara nöjd och tacksam över min kropp.
Jag kommer träna och vara noga med vad jag stoppar i mig,
men vid denhär tiden har jag hittat en balans.
Jag ska vara en förebild för andra,
ge andra styrka och visa att allt går bara man ger sig fan på det.
Att envishet kan ta en längre än man tror.

Jag kommer ha ett hjärta av guld och liksom nu vilja ge alla kärlek och värme och tala om för er hur unika och fantastiska ni är.
Ge tillbaka den värme ni gett mig.

Förhoppningsvis har jag en man som jag älskar, och en man som älskar mig.
Kanske har jag gift mig och har en ring på ringfingret som jag kan titta på när han inte är hos mig.

Förhoppningsvis har jag iallafall 2 barn som jag älskar, och som älskar mig.
Jag vill bli dendär fantastiska mamman som jag idag tror att jag kommer bli.
Jag kommer göra allt för mina barn, precis som min mamma gjort för mig.
Jag ska använda erfarenheten från min uppväxt till att se till att mina barn inte behöver uppleva dem egenskaper hos mig som jag inte tyckt om hos andra.

Antingen kommer jag jobba som sjuksköterska eller läkare,
jag kommer älska mitt jobb och en önskan finns där om att jag kommer rädda många liv.
Min mamma kommer finnas kvar på jorden, och jag lovar att ta hand om henne,
se det som min uppgift att ta hand om henne som hon tagit hand om mig.

Kanske har min kontakt med pappa blivit bättre?
Eller kanske har jag lärt mig att leva med att den aldrig kommer bli bra?
 
Jag ska ha ett rent och fräscht hus eller lägenhet,
som är varmt och fullt med kärlek.

Jag ska använda mina unika erfarenheter till att hjälpa andra och vara stolt över att jag är så otroligt stark.
Jag ska visa mina barn att jag tar hand om mig själv, för den sorgen att se min mamma inte ta hand om sig själv har gjort tillräckligt ont i mig.
Jag ska använda min pedagogik till något positivt,
Jag ska förmedla trygghet, och ge mina barn rutiner.
Jag ska tala om för dem hur mycket jag älskar dem,
och alltid ge dem kramarna och pussarna dem behöver.
Jag ska ta mig tid och alltid finnas där för dem.
Jag ska göra dem till starka människor,
unika, älskade och otroliga människor.
Jag ska lära dem att säga nej och lyssna på sig själva.
Dem kommer växa upp och bli helt fantastiska individer, precis som mig.
Dem ska ha en pappa som är minst lika bra.

Jag ska älska livet och se min styrka som en gåva.
Jag kommer vara så stolt över mig själv att jag är en sån otrolig människa.
Jag kommer vara tacksam för allt min familj gett mig.
Förhoppningsvis kommer jag vara moster till min systers barn,
och finnas där för min gudson och ta hand om honom som jag nu inte kunnat göra.
Jag ska lära mig att förlåta mig själv och acceptera att även jag kan göra fel.
Jag ska ta mig tid att hjälpa andra som andra hjälpt mig.
Anorexin kommer inte längre styra mitt liv, och jag kommer vara så jävla stolt över det.