Jag sluter ögonen och möts av mörkret.
Jag tar ett djupt andetag och pustar ut luften mellan läpparna,
luften går ur mig och jag dalar ner mot golvet,
jag blir tung och ledlös,
och bara sjunker.
Musklerna blir avspända och jag tappr kontrollen över kroppen.
Jag ligger på golvet i ställningen som min kropp helt själv har valt,
jag tappar helt medvetandet om verkligheten och släpper alla måsten.
Jag litar på kroppen att den får ta över,
bröstkorgen går sakta upp och ner medans lungorna utvidgar sig och drar ihop sig,
kroppen får nu själv förse sig med syret den behöver,
för jag orkar inte.
Hjärtat slår varje slag som krävs för att förse hjärnan med syrerikt blod,
varje slag, är ett tecken på livsvilja,
ett tecken på att kroppen inte vill ge upp än,
nu är det kroppen som får avgöra min tid här på jorden,
så länge den kämpar finns jag med er här,
kvar, utan att försvinna.