Avundsjuka.
Ja, det tror jag att är ett ämne som man kan disskutera hur mycket som helst, och hur länge som helst om.

Småbarnen är avundsjuka på att kompisen minnsan fått saker som man inte själv har fått.
Att det är orätvist att hon får men inte jag.

Åldern stiger och avundsjukan följer med,
man blir tonåring,
blir kanske avundsjuk på att kompisen har märkeskläder men inte en själv.
Kompisen har en bra familj men i min familj är det bara strul.
O.s.v.

Avundsjuka, finns nog hos alla människor,
mer eller mindre.
Och dem som upplever mest avundsjuka tror jag är dem
som har det lägre självförtroendet, självkännslan och kanske dem som är sjuka.

I hästvärlden är avundsjukan ett stort ämne.
Man sneglar på dem andra,
lägger märket till andras märkes utrustning,
eller vilket flyt ekipaget har.
Man ser hela tiden dem som har mer,
dem som är bättre,
och vi blir avundsjuka.
För vem vill inte glänsa med märkesutrustning,
glänsa med talang,
vem vill inte bli bekräftad av andra?
Jo, det vill vi nästan allihopa.
Så, då köper vi också detdär john whitaker schabraket, och den där kingsland tröjan,
och så blir vi också populära.
Och det hemska är, att spc vi häst tjejer i tonåren faktiskt bekräftar varandra när vi har märkes utrustning.Sen ser man ett nytt ekipage, som har veredus skydd också,
och hon glänser ju, då måste jag också köpa veredus skydd,
och så gör man det. Och då kommer nästa i sin tur och ordning och ser mig, som också vill ha märkes utrustning.
Och så spinner det på sådär, i ett ekorrhjul.
Så dem med pengar, köper sig uppmärksamhet genom att köpa märkesutrustning, och man pressar föräldrarna, för alla andra har ju.
Men sen finns det faktiskt dem, som inte har råd,
och dem då,
ja, dem blir oftast hängandes efter, eftersom dem inte har råd att hålla sig i status med alla andra,
trots att dem här personerna som hänger efter kanske är duktigare ryttare.
Men hur bra mår vi häst tjejer i grund och botten.
Från början tror jag att vi alla var nollställda,
sen så triggar vi igång varandra,
att hela tiden ha mer,
vara bättre.
och vi börjar konkurera mot varandra, istället för att glädjas åt varandra.
Om vi alla kunde stanna upp, titta på oss själva, och se,
vad vi har, vad mycket vi har.
Alla har vi något bra, vissa har mer, andra har mindre,
men vi borde lära oss att stanna upp, och fokusera på oss själva.
Jag vet helt ärligt inte hur många som har det här problemet, men jag skriver det bara utifrån vad jag själv upplever.



Jag har ett jätte problem med avundsjuka.
Det tar upp alldelles för mycket av min tid.
- Jag är avundsjuk på andra som är smalare än mig.
- Jag är avundsjuk på andra som lever ett frisk liv och mår bra.
- Jag är avundsjuka på alla mina jämnåriga kompisar som går andra året på gymnasiumet,
medans jag ligger och försöker få klar 9-an i högstadiet.
- Jag är avundsjuk på mina kompisar, som har så fina hästar och som är så duktig på att rida.
- Jag är avundjuk på människor som har energi, och orkar göra saker, som har tillräckligt med muskler för att klara av att rida.
- Jag är avundsjuk på många som bloggar, hur många läsare dem har, och hur mycket märkesutrustning dem har råd med.
- Jag är avundjuk på mina kompisar som tränar tillsammans och tävlar och tycker att det är kul.
- Jag är avundsjuk på dem, som kan glädjas åt andra och vara nöjd med sitt eget liv.
Ja, det här är bara några saker,
men också saker jag vågar erkänna.
Min tid går åt till att tänka på dethär,
mitt fokus blir nästan bara på dethär.
Mitt liv, kretsar om hur andra har det,
och då är frågan,
när ska jag ha tid att utveckla mig själv, så jag också kan få ha möjlighet och vara där andra är?
När ska jag lära mig att fokusera på mig själv, och våga glädjas åt andra för att jag blir trygg i mig själv och är tacksam för just det jag har.

Jag har flera underbara kompisar,
och jag är så avundsjuk på alla på ett eller annat sätt.
Ändå försöker jag dölja det, för det är en sak jag skämms över.

Så, hur ska jag lösa mitt stora problem.

Jag har iallafall hittat två saker att börja med,
1. Börja fundera på vad jag har,
vad jag är nöjd med och vad jag är mindre nöjd med, och se vad som faktiskt går att "lösa".
2. För att kuna lösa dethär, måste jag lägga min tid på mig själv, istället för att lägga tiden på att vara avundsjuk på mina fina kompisar och andra människor.



Puh!
Vilken rörig text,
och vilket jobb jag har framför mig!