Mådde inte så bra i skolan idag,
vågade inte gå till matsalen för att äta mellis eftersom jag skämmdes så för att behöva visa mig för andra.
Gick till matsalen när vi slutat skolan och tog mitt mellis då, när ingen såg förutom mattanten I.
Det är så frusterande att skämmas så mycket över sig själv.
Det känns som att alla tittar när jag går genom korridorerna,
sneglar tillbaka och det känns som att jag har tusen ögon som granskar mig,
jag tolkar blickarna som att dem äcklas av mig,
som att dem tycker att jag är så fet som jag själv tycker.
Där kommer hon där äckliga människan,
hondär feta,
hon som sägs ha anorexi,
phh,
vilket skämmt.

Innerst inne vet jag att dem inte gör det, spc när jag tänker på det såhär, dem i skolan är för snälla för det.
Men alla onda negativa meningar som snurrar i huvudet,
dem går bara inte att få stopp på.

Och så var det dethär med kontrollen,
att ha kontroll över sitt liv.
Just nu känner jag att jag har 0 kontroll och det är = PANIK, Och massa mera ångest.
Jag kan inte styra mitt ätande,
jag är så hungrig,¨
och jag bara äter och äter,
och kan inte sluta.
Vart tog min stenhårda kontroll vägen?
Och jag kan ju inte ens spy.
Ne, ångesten är överjäklig just nu.
Och jag vet inte hur jag ska takla det alls,
jag vet inte hur jag ska tackla mitt liv.
Det känns som att jag bara vill lägga mig ner, stänga ögonen,
blunda,
flyga iväg,
och slippa denhär skiten.'
Men samtidigt,
är det inte riktigt det jag vill heller!?

Vill något byta liv med mig?


Hur som helst,
nog babblat om det.
När jag kom hem, så gjorde jag middag, åt, och satte mig en stund vid datorn innan jag gick ut och mockade och bytte vatten till Sickan.
Vi plockade på alla reflexer och traskade ut barbacka på en kolsvart lite kvällstur.
Bara en kort,
men både jag och Sickan njöt.
Underbara lilla häst!