Ne, nu ställer jag inte upp på dethär länge...
Nee, och jag menar det.
Handen på hjärtat och jag kommer jobba stenhårt på att ändra mina tankar och beteenden.
Jag ska inte vara dendär äckliga falska kompisen som känner skadeglädje.
Ne, och framför allt inte på mina kompisar.
Vad dem får och inte får ska inte påverka hur jag älskar dem.
Vad dem lyckas med ska inte få mig att prata skit om någon.
Nu är det slut på det fruktansvärda beteende.
Jag kan inte ändra världen genom att ändra andra,
jag kan ändra världen genom att ändra mig själv.
Och jag kan ändra världen genom att hjälpa andra som själv vill bli hjälpta. 
Avundsjukan är enligt mig ett fruktansvärt stort problem just nu.
Och helt ärligt, den som gör det hela värre, och sätter en högre nivå, ja, det är vi själva.
Det är vi själva som hoppar på detta beteende och låter det fortsätta. 
För vem vill inte vara bäst?
Vem vill inte vara den som syns och glänser?
Vem vill inte vara den på första, största sidan i tidningen?
Vem vill inte vara den som får mest uppmärksamhet?
Vem vill inte vara den som tar emot förstpriset på pallen?
Får den finaste rosetten i hopptävlingen?
Jag tror att dem människorna som strävar efter detta, är faktiskt dem som mår sämst.
Dem som har en usel självkännsla och dem som faktiskt inte älskar sig själva.
Om hela livet ska gå ut på detta, så är det fruktansvärt. 
Avundsjuka är för mig i dagsläget en spegel på hur mycket eller faktiskt lite du älskar dig själv, hur mycket du kan bekräfta dig själv, och hur mycket du kan glädjas åt det du har. Om du kan älska och acceptera dig själv, om du kan glädjas åt det du har, om du kan värdesätta saker i ditt eget liv. Så tror jag att du skaffar dig bästa förutsättningarna för att inte bidra i den onda cirkeln som handlar om avundsjuka.
Helt ärligt så tror jag inte att någon mår bra av denna kännsla.
Jag tror inte att någon skulle vilja stärka den.
Har ni ens reflekterat över vad den gör med oss, och hur den får oss att bete oss mot våran omgivning. Har ni ens tänkt på hur dåligt känslan kan få oss att må?

Jag tror att en början till förändring är att reflektera över när man känner avundsjuka, och fråga sig varför?
Jag tror att man måste fundera över vad det är man vill värdesätta här i livet,
Och inse att man inte kan få allt.
Jag tycker att man borde fundera på den gyllene regeln, man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. 
Man borde fundera och inte acceptera ordspråket, skadeglädje är den ända sanna glädje. 
Om det stämmer, förstår ni då vilket fel håll världen är på väg åt.
Och ska vi vara en som bidrar till det?
Den vanliga tanken som många struntar i, du kan inte förändra världen, men du kan förändra ditt eget beteende. 
En början till att förändra världen är att du själv inte gör samma sak som du inte vill att andra ska göra. 

Jag kan bara prata utifrån mig själv, och säga det jag tror. Jag kan inte säga vad just Du tycker, eller vad just du upplever, för det måste du ta reda på själv. 

En av dem saker som fick min avundsjuka att började blomstra som mest var när jag började läsa bloggar och ge mig in på facebook. 
Blogg efter blogg, bild efter bild, status efter status. 
Hysterin på att sticka ut och vara bäst vart en ända stor tävling.
Vem är duktigast?
Vem är smalast?
Vem kan mest?
Vem bakar bäst? 
Vem tar bäst bilder?
Vem rider bäst?
Vem har mest märkesutrustning?
Vem har dyrast väska?
Vem har flest par skor?
Vem får mest?
Vem hoppar högst?
Vem är snabbast?
Vems föräldrar jobbar på häftigaste jobbet?
Eller vem har den bästa och dyraste hästen?

Allt detta, är en stor ända tävling. Och grejer är, att det mesta handlar om pengar. Och jag tycker att hur längre tiden har gått, har det blivit mer och mer så att framgång även verkar köpas av pengar.
Men det är en av alla mina frågor!
Är världen verkligen jämnställd?

Jag skulle kuna spåna vidare på även detta.....Men just nu får det räcka såhär.