Det var ett tag sen

Mamma väckte mig i morse, men jag kom inte upp förens halv 11. Åt frukost och Lunch innom loppet på 1½ timme. Gick och la mig igen och sommnade om, sov till lite i 4. Gick upp, åt mellis och middag innan jag tvingade mig ut till mamma i stallet. Vi longerade Sickan och sen red lillis och jag ut.
Resten av kvällen har jag tillbringat i stort sätt bara framför datorn....

Ångest upp över öronen, kryper i kroppen så jag blir totalt TOKIG!
HATAR ÅNGESTEEEEEEEN!


Nya täcket

I Torsdags kväll kl 17:00 blev jag inlaggd på Vuxen Psyk slutenavd.
Var där fredag, lördag och kom nu hem söndag kväll.
Dagarna har bestått av 1-3 ångestattacker, hyperventilerat och mått piss. Har svimmat X antal gånger, vilket jag måste erkänna att var väldigt obehagligt, kännslan att inte få luft och att allt blir svart var inte det roligaste jag vart med om. Men samtidigt var det så skönt, för all smärta försvann. Jag liksom bara gick in i en dimma.
Ett akuten besök han jag också med om, träffade en supertrevlig läkare!


Jag skäms så egentligen över att jag skriver det här, för det är inte ett sätt jag vill ha uppmärksamhet på. Men jag måste få skriva av mig, och jag väljer att göra det på denna blogg.

I morgon är det Måndag, vilket innebär skola.
Men jag fixar inte det, så jag blir hemma i morgon också...
En vanlig dag i soffan med ångest upp över öronen.....Hej Underbara liv!

Hemma från skolan idag,
och blir antagligen hemma i morgon med.
Det var länge sen jag var i en sånhär svacka.
Men efter att ha legat med superångest hela eftermiddagen/kvällen och lyckats klia upp sår på armen så ringer nog mamma till psykakuten i morgon.
Jag måste ha hjälp att vända dethär nu, för nu går det bara utför.
Jag tänker inte tillåta att mamma hittar mig på badrummsgolvet med en överdos av mediciner i kroppen igen.....
Det får bara inte hända!

Snälla någon, hjälp mig vända detta nu!

bild från i höstas

Nu har jag varit hemma en hel vecka från skolan,
det ända jag gjort är att vart inne, och när jag inte varit inne har jag varit med Sickan.
Jag har inte kunat visa mig i skolan, jag skämms så över hur jag ser ut, ångesten har varit förjävlig och jag har inte lyckats gå emot den.
Varje kväll har varit fruktansvärd, och varje natt har jag drömmt mardrömmar.
Ångesten har drivit mig,
jag har joggat, gått promenader, jobbat i stallet mer än vanligt, longerat sickan, ridigt + 2 promenader per dag med henne. När jag inte har rört på mig har jag ätit och ätit, tills ångesten fullkommligen har slagit mig gul och blå, så har jag i panik sprungit ut och gått eller ridigt.
Paniken den senaste veckan över min kropp har varit så HEMSK!
Jag vill verkligen ner i vikt, men jag kan inte, jag kan inte lämna Sickan, jag kan inte ge upp nu.
Men jag vill.
Men jag kan inte!!!!

Åh vad livet känns piss just nu!

Jag kan inte låta bli att längta tillbaka!

Jag önskade,
att jag en dag vaknade och solen lyste,
en morgon och kännde mig glad,
hade en dag framför mig som skulle bli rolig,
ett humör som inte svängde hela tiden,
jag önskade att jag skulle gå till skolan och ha kompisar att prata med,
kanske t.o.m. ha kul,
kanske byta några kloka eller idotiska meningar, men iallfall någon att byta ord med,
jag önskade att jag skulle kuna gå igenom en hel dag utan att behöva lägga mig och sova för att orka,
att jag skulle slippa ta mina 6 olika mediciner mot diverse saker för att ens kunna existera,
jag önskade att jag skulle kuna äta vad vill, utan att räkna alla kalorier,
jag önskade att jag inte visste så förbannat mycket om näringslära att jag inte kan stoppa något i munnen utan att veta exakt vad det innehåller.
Jag önskade att jag kunde ta en macka när jag var hungrig, utan att ha ångest hela dagen.
Att vara fri och slippa anorexin skulle vara en lättnad,
och dyslexin vill jag också vara utan.
Jag önskade att jag kunde vara en flicka i mängden,
inte hon som inte orkar med läxorna, som inte pallar att skriva proven, som inte orkar gå 5 dagar i skolan varje vecka.
Jag önskar att jag hade en pojkvän,
eller någon som älskade bara mig,
Jag önskar att jag inte var så ensam,
kanske att slippa vara själv.
Jag önskade att mamma skulle slippa se på,
när jag mår piss och ibland säger att jag inte orkar leva mer.
Jag önskade att mina ärr från tiden då jag skar mig själv var borta,
jag önskar att mina ärr som jag själv har skapat, skulle kuna suddas ut och inte kommas ihåg mer.
Jag önskade att jag kunde träna med min häst, hoppa och ha kul,
slippa vara för trött för att det inte ska vara roligt,
jag önskade att jag inte hade ångest för pengar, att jag kunde vara glad för saker jag får,
Jag önskar att jag slapp mina tvång och kunde ta dagen som den kommer,
slippa planera dagen i detalj,
jag önskade att vården kunde hjälpa mig, som den hjälper många andra,
jag önskar att jag hade varit utan den biten i mitt liv då jag bodde med psykiskt sjuka människor,
jag önskade att jag skulle slippa vara rädd för män.


Jag blundar, sluter mina ögon, jag knäpper ihop händerna och ber, jag tittar mot himlen på stjärnornas sken, jag önskar och önskar att mina önskningar ska slå in, bara för ett ögonblick så jag iallfall får känna hur det känns....!

Inne i en svacka nu, som jag bara vill ta mig ut ifrån......

Lillebror kommer upp med godis...
Jag slänger en blick och hinner tänka tusen tankar.

Micke: Vill du ha godis Louise.
Jag: Nej tack.
Micke, aha, du såg så sugen ut.
Jag: mm




Åh, jag blir så galen på dethär!!!!

Sitter i soffan,
tittar på tv,
lillebror sitter brevid och äter chips...
jag vill också ha, men jag kan inte, jag kan inte ta ett ända chips. Ångesten skulle döda mig.

Åh jag blir så arg, jag blir så ledsen, jag blir så frustrerad. 
Varför ska jag ha det såhär?
Varför ska inte jag få njuta av livet?

I morgon är det lördag,
vilket innebär lördagsgodis, till alla förutom mig.....

När det är julbord får alla ta vad dem vill, utom jag för ätstörningen ser till att hålla band på mig.

När det är efterrätt får alla, förut jag som måste hålla en stenhård kontroll.

Visst, det kanske inte låter så farligt.
Men det är skitjobbigt att se andra som får njuta av god mat, goda efterätter, bullar, godis, chips, och om jag åt det så skulle jag bli totalt mörbultad av ångest om jag ens smakade.

Det finns sååå mycket mat man kan äta, det finns sååå mycket gott, men ändå tillåter jag mig endast några få olika livsmedel.....

Jag blir så frustrerad över att jag inte kan tillåta mig själv att äta och må bra.
Och jag HATAR ångesten!!!!

När man rider,

tänk inte,
- Jag ska försöka.

Tänk istället,
- Vi gör det tillsammans <3

TACK MILLA <3


Våga trotsa perfekt film!!!!

Jag blir nästan lite ledsen när jag tittar runt på olika bloggar,
jag blir speciellt besviken på oss tjejer...
Fan vad vi håller på egentligen (ursäkta uttrycket), men hur bloggar vi, vad är det vi lägger ut. Jag är absolut inte bättre än någon annan, men jag är medveten om hur knäppt vi beter oss, och ändå dras jag med, besviken på det.
Jag tittar in på bloggar,
vi lägger ut bilder på oss och försöker se så smala eller bra ut som möjligt.

Trots att vi har hundratals bilder på oss, eller på oss och hästarna så lägger vi bara ut dem max 10 som blev så perfekta som möjligt, för det ska ju se "bra" ut.
(Och sen när blev världen perfekt?, varför ska vi då framställa våra bloggar som representerar oss och bara lägga ut det absolut bästa, det som visar att, jag har det bättre än andra, eller ska överglänsa, jag är snyggare än andra o.s.v.)
(Eller, jag mår sämst, jag mår dåligast, jag är sjukast, jag är smalast, jag är magrast, jag äter minst, jag tränar mest, jag ställer upp för min häst ALLA DAGAR och är alltid på bra humör i stallet, jag går alltid upp i tid för att fodra o.s.v.)

Och en annan sak, när vi köper saker, och sen lägger upp det på bloggen, ja, men jag håller med, visst är det skitkul att visa vad man fått eller köpt, det är kul med nya saker, men det vi kanske inte tänker på, är att det för med väldigt mycket avundsjuka hos andra.
Vet inte hur det är med er, men går jag in på en hästblogg och ser att åh, hon har köpt en skitsnygg kingsland tröja, Gpa själm, veredus skydd, eskadron schabrak, equiline lindor o.s.v. så känner jag mig plötsligt lite underlägsen, lite ledsen på att jag också vill ha detdär men inte har råd, varför ska hon få men inte jag, och så känner man sig nästan lite nere, "för andra har så mycket mer än jag"...För oftast tänker vi inte, "men ändå har vi så mycket mer än många andra"......

Sen lägger vi ut filmer när vi rider, men vi klipper bort dem bitar som inte ser bra ut, dem bitar där hästen kanske går med huvudet upp, eller släpper ryggen, eller hoppar konstigt o.s.v.....
Men helt ärligt, hur duktig man än är, ser det inte alltid superbra ut, hästen går upp med huvudet ibland, och många stör sig så mycket på det, att dem glömmer att se att hästen faktiskt jobbar rätt bra med ryggen iallafall och att ryttaren lite längre fram får hästen att bjuda ner mot bettet, " men det ser ju för dåligt ut för länge för att kunna visa"...

Ja, det är mycket mer, såklart gäller inte detta alla, men många bloggar så är det som att man tävlar om att vara i topp med dem bästa, man ställer skithöga krav genom att bara publicera det bästa på bloggen.
Jag är lite ledsen på dethär, för jag vet att vi är fler tjejer som mår dåligt över detta, och trots det så fortsätter vi!

Jag ska kämpa tills jag stupar!!!!

Hej och hå, nu var det evigheter sen jag skrev, IGEN!

Har varit hemma med feber dem senaste dagarna, första gången jag är "sjuk" på över 5 år.

Har fixat om min blogg lite som ni ser, vad tycker ni?

I morgon är det torsdag, och jag och mamma har möte i skolan, så jag ska försöka pallra mig dit redan på morgonen, bussen går 8, Yipie ;)

Har ni det bra allihopa?

Ska försöka skriva snart igen :)

Kram :)

bus barbacka på åkern :)

Tittar på lite bilder på Sickan från förut Vs nydligen.
Kan fortfarande inte fatta vilket förändring vi har åstakommit.

Första provridningen
Februari 2009





I höstas!
2011

Vaknade i morse och kännde mig alldelles stel i ansiktet,
tittar i spegeln och ser att jag är svullen som jag vet inte vad, ser ut som en ballong i ansiktet, och det syns bara inte, det känns också?

Varför ska min kropp bete sig såhär!!!

Inte nog med ett svullet ansikte,
även magen är svullen och öm,
ont i höfterna och ont i lederna.
Stel som en pinne och trött är jag också....
Det känns inte bra dethär!!!!

Sitter i datornsalen med klassen, tredje timmen och sen är det bara tre kvar. Det börjar klarna upp lite från morgonens regn.
Jag tog mig till skolan idag, till skillnad från igår när jag bara låg hemma med världens ångest och natten till tisdagen sov jag knappt 1 timme, ångesten höll mig vaken hela natten, det var hemskt!
Fixade att ta mig till skolan, men sitter med en stor filt runt hela mig, vill inte visa mig, vågar inte, jag känner mig så äckligt stor och tjock.

Ska försöka rida när jag kommer hem, iallafall umgås med Sickan, får se vad vädret tillåter, men jag behöver verkligen tänka på annat en stund.....

Fick även veta att morfar har lungcancer igår, och mamma ligger hemma i Influensa, får se om jag får göra hela stallet när jag kommer hem, hoppas bara att jag får lite ork till det. Är svimmfärdigt trött just nu....


Åh, förlåt vad jag klagar! Men livet är inte alls kul just nu!

Står framför spegeln i badrummet,
tittar ner i golvet och är livrädd för att se mig själv i spegeln,
jag äcklas av min kropp,
jag äcklas av mig själv,
jag är rädd för att möta min egen blick och se ångesten spegla sig,
jag vill helst bara skrika,
och springa,
för jag orkar inte, jag står inte ut längre.
Men hur många gånger har jag inte sagt det,
hur många gånger har jag inte sagt så,
och ändå är jag fortfarande här,
bland er.
Varje dag är en kamp,
varje dag är någon gång ett helvete.
Varje måltid ska man brottas med han där som sitter på ens axel och styr.
Jag tar en brödbit och för mot munnen,
jag är så jävla hungrig, jag måste få äta,
jag kan inte låta bli,
tuggar fast monstret skriker till mig att spotta ut,
sväljer och möts direkt av ångesten.
Tårarna kommer,
men jag äter mer,
tänker att, nu är allt ändå kört så kan lika gärna fortsätt äta.
Slutar tillslut och ångesten bara väller över mig,
springer ut,
springer och springer för ångesten jagar mig.
Känner mig ännu äckligare, ångrar att jag ens skulle smaka på något,
hur kunde jag vara så misslyckad och tappa kontrollen?
Känner mig sämst,
känner mig usel,
tjock misslyckad och värdelös!

Allt detta i över 5 år.
Det går inte ens att beskriva vilket helvete det är att leva med Anorexia Nervosa!


Snälla ni där ute, gör inte samma misstag, som jag och så många andra som har blivit anorektiker. Att trösta sig med hjälp av att över äta eller inte äta, är absolut inte lösningen på något problem i världen!

Sitter i soffan med massor av ångest, usch vad jag hatar kvällarna!

Iövermorgon börjar skolan och jag har lite små ångest för det faktiskt, inte för själva skolarbetet, utan för hur jag ska orka....
Har bara en begränsad dos med ork, och den räcker inte spc länge.
Men samtidigt är jag otroligt peppad inför att gå klart sista terminen i grundskolan,
det ser faktiskt ut nu i dagsläget som att jag kommer bli klar med nian innan jag blir 18, och det är jag så otroligt glad över!!!


Jag och min skruttunge som idag är varm i höger hov :(

Visste ni att Sickan har ett föl som kallas Kalle!?

Titta vilken sötnos :D!


Jessica och Kalle

Jag är verkligen sämst på att uppdatera just nu...Jag vet!

Men, just nu är jag inne i ett stadium, där jag absolut inte vet vart jag är.
Har lite tappat det regelbundna ätandet vissa dagar, äter men inte när jag borde, äter lite hela tiden...

Dem senaste dagarna har jag gått upp vid 12-13.
ätit lunch
antingen fixat med hästarna, eller varit på BUP.

Ätit nån slags middag och mellis.
Sen har jag setat framför teven 2-3 h med datorn framför mig.
Sett på 4 avsnitt av Supersize VS Superskinny med olika inslagg i varje program där man får följa 3 anorektiker.
Ätit lite, innan jag pinat mig igenom en iskall dusch för att försöka minska ångesten,
för att sen krypa i min pyamas och ner framför teven igen.
innan jag kryper i sängen för att återigen sova 12-13 h!

Jag vet inte vart jag står just nu.
Jag vet iallfall att 6 h utredning på BUP under 4 dagar är avklarat!

Idag fyller denna lilla underbara prinsessa år!
Grattis skruttan <3
(Jessica i svart)

Måndagen, den 2 januari 2012!
Första gången jag skriver 2012, (bara en notis)

Var på BUP idag, och var första dagen vi började med utredningen.
Satt i två timmar med K, men tiden gick supersnabbt.
Trots min urusla koncentrartion gick det super, tack vare att jag hela tiden fick göra någonting :)

I morgon fortsätter vi, ska dit kl 9, får se vad vi gör då :)

Idag har jag räknat matte, berättat om bilder, pratat om ord, förklaringar, byggt med klossar, placerat bilder i rätt ordning, o.sv. Super intressant.....
:)


Jag idag på BUP

Hej Allihopa!

Nu har jag verkligen varit sämst på att uppdatera!

Men det ska det bli ändring på :D

Vet ni föresten att man redan nu kan se castingen från Ponny akuten, del 3 på svt play :D

Titta får ni se!
Jag bara älskar Ponnyakuten,
nån som håller med?

http://svtplay.se/v/2657690/poakett?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2657700/sb,k118758,1,f,-1